Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
ningar tillbaka, courdagar kring thronen och pantlekar i det
gröna, maskerader och fingerkrokar, spelbord och frossanfall,
läderlappar och spöken, rober och kålmaskar, ormarna på marken
och ormarna i drottningens naturaliesamling, öfver hvilken han
diktat ett kämpaqvad «om Jungfru Natura och Herr Lodbrok».
Än tillåter man sig hvarjehanda upptåg med hans närsynthet
(såsom då man vid det kungliga bordet sätter för honom gröna
ärter öfverströdda med den skarpaste cayenne-peppar), än falla
grefvinnorna omkull på hal is och han sjelf bredevid dem, än
stupar en fröken med honom utför en trappa, der han
erbjudit sig till ledare, än förlorar en annan fröken sin skoklack, än
taga konungen och drottningen sina alltför länge sofvande
hofdamer på sängen, än öfverraskas de sjelfva vid en promenad
med sin svit af ett genomblötande slagregn, än stjelpa ett par
hofherrar, som resa till bal, öfverända med sin enspännare: flux
har Dalin en vers, och ofta en lång visa, färdig. Härvid
använde han stundom en ton och form af herdadikt, den han
eljest plägade begagna på allvar (t. ex. i det förr så allmänt
sjungna qvädet
Philemon dref ut sina får i en äng);
oftare likväl den fordna kämpa- och riddarvisans: ett maner,
som han så mycket älskade, att han deri författat öfver tjugu
stycken, *— ömsom med gamla bekanta ordstäfven, ömsom med
nya af egen uppfinning. Det maneret ägde han, när han så
ville, helt och hållet i sin makt; och kunde således äfven, när
han så ville, nyttja det på allvarsammare sätt (t. ex. i
«Engsö-visan»); men helst roade han sig att anstämma det i den
sjelfparodiska anda, som bland de gamla medeltids-sångerna sjelfva
ej saknar förebilder, och som till allahanda lustigheter gjorde
det särdeles lämpligt. Mellan allt detta slingrar sig en
mång-länkad ked af mellan trettio och fyrtio dylika
ögonblicks-förlustelser på prosa: såsom, till exempel: Dissertatio Gradualis
om Kalfdans — dito, om Krogar — dito, om hela Verlden —
Dissertatio Philosophico-Historica om ett par gamla Skor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
