Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Knappt förmodar nu någon det inflytande, som Dalin, vid
Runii sida och naturligtvis med långt större anseende af
klassisk förebild, haft på Bellman, under dennes barnaår. Det
inskränker sig ingalunda — såsom man väl snarast skulle mena
— till ett blott lingvistiskt; här anslås ock flera bland de
strängar, hvilkas toner sedan genom Bellman så egendomligt, så djupt
och så fullstämmigt utbildades till en lyrik, som hos intet annat
folk har något motstycke. Det nu nämnda förhållandet möter
oss vanligast i versform, men öfvergår stundom ur versen in i
prosan: såsom t. ex. i Brefvet «till the Högsjö-boar». De
likhetsdrag åter, som erinra om Dahlgren, förekomma oftare i
prosans form, än i versens. Vid läsningen af dessa lekande
uppsatser är omisskännligt, att hans samtids engelska humorister
utgjorde en del af hans käraste studier, — och i främsta
rummet Swift; hvadan han ock, i apologien för elaka käringar, sjelf
kallar sig «Roderic Swiftenfeldt». Bland hans qvickaste och
lustigaste utflygter af detta slag böra enkom nämnas: Fragment
angående sista kriget mellan Philosophien och Kärleken;
Fragment om Nack-flätor; Journal öfver Belägringen af Chloris’
Hjerta; Promemoria anmärkt på en Resa till Paphos; en
Roman; Saga om Herdinnan och Lammet; Brefvexling mellan
Ragvald Pik och Herr Silfver-spasser-klinga; Dissertation om
det Språk, som talades af våra första föräldrar i Paradiset;
Programma af Marcus Tullius Dubbelölianus, för de
Studerande i Calottinien, till ett Specimen Academicum af Cajus
Furius Naso, Finno-Satagundus; Beskrifning om en Runsten
vid Drottningholm, till upplysning i Loföns Historia, af Olavo
Björnero, Antiquario Lovöensi. De två sista voro bland de
snillealster, hvilka hos mången af den tidens filologer,
antiquarier och akademiska disputanter ådrogo honom en hätsk ovilja*);
*) Runstens-afhandlingen, syftande närmast på Björner och
Göransson, är indelad «i tvenne flockar: den ena kritisk, den andra historisk»;
och förtäljer, efter en grandläggning genom de befängdaste
ordförklaringar, antaganden och ättledningar, Loföns äldsta häfder i åtta kapitel, med
härmning af de yngre Islands-sagorna och af deras svenska öfversättnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
