Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
att han var, liksom en säker van, så ock en ädelsint ovan; att
han kunde snart försonas, och älskade frid. Sjelfve Tessin kan
ej vägra honom det intyg, att «han var uti ärbara seder, efter
utvärtes anseende, oforvitelig, samt höflig i ord och åthäfvor»;
ehuru med tillagg, att han »efter mångens tanka» ej alltid var
wupprigtig». Föröfrigt säger han, att Dalin liknade Voltaire i
«insigter och latthet», men hvarken i benagenhet för pennkrig
eller i snikenhet efter penningar.
Har torde vara stallet att tala om den skugga, som på
hans karakter blifvit kastad från förhållandet till fru
Nordenflycht, Creutz och Gyllenborg. Deröfver hvilar en
ogenomtränglig dunkelhet. Så vidt man nu mäktar skönja, var det icke
ett vanligt; måhända icke heller ett ovanligt, men, om
någotdera, kanske snarare det sista. I slikt fall kunde också den
omständighet ej inverka gynnsamt, att Gyllenborg blef
förord-nad till tjenstgörande kavaljer hos kronprinsen just vid
tidpunkten af Dalins för visning från hofvet, och just af det parti, som
bannlyste honom från prinsens umgänge. Hammarsköld
tillviter Dalin den nystiftade vitterhets-akademiens dom, nar den
lemnade det pris for en «Caroliad eller Sång om Tåget öfver
Balt», hvarom fru Nordenflycht täflade, åt ett latinskt vers-stycke
öfver samma ämne af Luxdorph. Kanske blef Dalin här af de
andra ledamoterne ofverröstad; kanske tyckte man sig ej kunna
undgå att visa den danske litteratören en artighet. Visst ar,
att domen, — huru den ock må förklaras, — var vida
mindre besynnerlig, an att en Dansk valde detta ämne att fira*).
Man finner Dalin på intet enda ställe omnämna den Svenska
Uranie och hennes skaldebroder; icke ens på en skymt kan
upptäckas, hvad han om dem, och deras poetiska bemödanden,
tänkte. Hvad de, å sin sida, tänkte om honom, kan utgissas
t. ex. ur Gyllenborgs företal till «Vitterhets-Arbeten af Creutz»,
der han säger rent ut, att först med Creutz började den «verk-
*) Dock ar det behandladt ur en synpunkt, hvari författaren
antici-perat de nuvarande Skandinaviska Sallskapernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
