- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
112

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. TAL inför Riddarne af Avazu och Wallasis den 30 November 1732

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II.


TAL



inför Riddarne af Avazu och Wallasis
den 30 November 1732


I dag fira Nordens inbyggare den fjortonde vintermånaden, sedan en
jordisk sol slöt sitt lopp. Carl den Tolfte, Svea och Göta Konung,
kärnan af Svea frejd och märgen af Göta tapperhet, blef genom ett
domväl-digt skott Dödens vinning, då han tänkte vinna Norrige och millioner lif;
den sista November 1718.

Vi, Svenske Män! Riddare af Avazu och Wallasis! som intet högre
älska, än den gamla redligheten, och intet ädlare hysa, än Sveriges
uråldriga prydnader! Erkänsla och Trohet böra i dág ihågkomma vår
Hjeltes fall, och göra oss en glad pligt af en sorglig åminnelse. Fordna
tiden har upphöjt sina aflidna hjeltar bland Gudarna. Hvarför skall då icke
Carl, ett inbegrepp af all förtidens frejd, och ett efterdöme för all
framtidens tapperhet, i Svears och Göters minnen blifva odödlig?

Odens rykte har böjt hedna knän, och Cæsars namn har hedrat hans
efterträdare. Hvad skulle de icke gjort, om de ägt Carls dygd?— ——

Icke upphöjdes han deraf, att hundrade Konungar prydde hans anor. Han
var jemnhög med alla sina Förfader; men större i dygd: ty alla deras
dygder brunno i Honom allena.

Hans vett gaf dem slugom häpnad. Hans tapperhet had» mer än
Tre Kronor förtjent. Hans mod ansåg döden och hela verldens motstånd
för öfvermagar. Hans trohet var de Yfverbornas hälleberg, som icke svek
i löften, eller förrådde den som derpå byggde. Hans gudsfruktan gjorde
honom till hjelte. Hans lagvördnad var glaasen af hans envälde. Kort
sagdt: hans ädelmodighet trampade vällusten under fötterna; visade hans
makalösa höghet i en makalös ödmjukhet; härdade honom i buller och
motgång, hunger och törst, köld och hetta; gaf hans lemmar hvila på
hårda marken, och lärde honom taga den goda dagen som den onda.

Hvem undrar då, att hans lif var: Romariket en bestörtning?
Frankrike en förundran? Spanien ett nordbloss? Italien ett järtecken? England

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free