Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ode öfver slagtningen vid Willmanstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rasa dä, du verldens pläga,
Och ur munnar af metall
Spruta ut din afgrunds-låga,
Eld och svafvel, kras och knall!
Du, som land och kronor skakar,
Drif ihop Slavonska drakar;
Samla svärmen af ditt hot!
Slikt en rättvis sak ej dämpar:
När den Högste med oss kämpar,
Må all verlden gå oss mot.
Hysom nu ett enigt sinne,
Alle Svenske Män som en,
Och, med våra barn i minne,
Vördom våra fäders ben!
Fordna Sverige oss uppmanar
Till den håg, som vägen banar
För vår efterverld att gå:
Afgrunds-fostret bland oss sjelfva,
Låt oss bort åt Ryssland hvälfva;
Att de krossas båda två.
Bort, att enskild välgång dyrka,
När på spel en allmän står!
Enigheten ger den styrka,
Som ej landsens kraft förmår:
Då lär den, som vi åkalla,
Jemnka straffet likt för alla,
Eller allom hugnad ge.
Det är tecknet, som betyder
Lyckligt krig, att slutet pryder
Sådan början, som vi se.
Starke Gud! som har i händer
Menskors hjertan, gods och grund;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
