Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Faran att behaga alla - 2. De främmande växterna. (En Svensk poets hjertesak.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men — den alla vill behaga,
Är dock ett olyckligt djur.
Solen såg på norra jorden
Engång stammar af de träd,
Som ej trifvas just i Norden,
Fast de dock skn vara med.
Folkets smak, som ej besinnar
Hor klimatet kan stå bi,
Vill till Fransmän göra Finnar,
Stockholms-lån till Tripoli
Solen sade: kåre söner!
Visen nu beakedlighet;
Att det kalla landet röner,
Hvad det ej tillförne vet! —
«Ja!» sad’ de: «vi skn bevisa
Vår utvalda frukt och saft;
Minsta trägårds-pilt skall prisa
Dina strålars höga kraft».
Men hvad hände P Solen fårdas
Från oss åtta måna’r bort
Våra träd då strax forhärdas:
Deras växt blef ganska kort.
Om af intet vi upplifvas,
Läggs vår håg i dvala nid:
Kungar! skall dess odling trifvas,
Läggen sjelfve hand dervid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
