Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Afton-måltiden vid Rörby-torpet - XXIV. Calott-visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der såg hon mörka dalen
Bli liksom himlasalen;
Och torpet bli palats,
Midt på Dianas plats!
Hon såg Minervas nöje,
Att endast vara mild;
I barnalek och löje
Liksom en englabild;
Och Mars med Jofurs hjerta,
Långt öfver svaghets smärta,
Långt från forfärlig strid;
Lik henne glad och blid.
J, tvenne guda-sinnen,
Som öfver kronor blänkt!
Ej går ur våra minnen
Den fröjd, J nu oss skänkt.
All rang oss nu förlåter;
Vi blifva menskor åter,
Men med en evig tro:
Det är en guda-ro!
—
XXIV.
CALOTT-VISA.
All ängslan jag försakar,
Och all melancholi.
Bort allt, som gräligt smakar
Af tvär philosophi!
Tack, kära födslo-stjerna,
För denna sälla lott!
Jag fägnas alltför gerna
Inunder min calott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
