Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Nattens beröm - XXX. Minne och bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kan jag bäst, St dina strålar,
Mitt hjertas tysta bloss fortro.
När du i böljan klar dig speglar,
Din bild är äfven lyckans bild:
Vårt öde på en sjö framseglar,
Som visas ömsom grym och mild.
Jag kan dock kasta hoppets ankar
Och tro mig gömd i säker hamn,
Så snart jag samlar mina tankar
I nattens och i hvilans famn.
Långt från allt brak af jordens makter,
Jag slipper höra tungors mord;
Af källors sorl och fåglars takter
Jag får så milda vänskaps-ord.
Hvad kan i sådant nöje fela?
Dock jo! jag kommer ett ihåg:
Áck, om jag fick det med mig dela,
Och min Herdinna hos mig såg!
—
XXX.
MINNE OCH BÖN.
Förnöjliga stunder i stillhetens famn,
DS, säker från stormen, jag än ISg i hamn!
DS solen hvar morgon i glädje var ny,
Och intet fick sömnen om aftonen bry!
Enfaldiga trygghet i samvet och dygd,
När hjertat fick leka i vänskapens skygd;
När tungan upprigtigt fick visa det fram,
Och ringhet och ärlighet hölls ej för skam!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
