Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17t
ningen. Prestvigd 1743 af ärkebiskopen E. Benzelius, kallad
af en beundrare, öfversten Stjemros, till huspredikant, blef
Märk året derpå» efter vederbörlig pastoral-examen, kallad af
en beundrarinna, friherrinnan Funck född Cronström, till
kyrkoherde i Bro och Lossa. Det lilla upländska pastoratet gaf
honom sin välkomst-helsning genom företrädarena dotter,
Catharina Staf; med hvilken han 1745 knöt ett
äktenskaps?-band, som säges varit ljufligt genom trofast inbördes kärlek.
Men hade han nu härmed nått höjden af enskild sällhet,
så var ock härmed, i hans trettiondeförsta års ålder, höjden
uppnådd af all för honom tillgänglig borgerlig lycka. Väl var
han ingalunda en af dem, som under landtlefnadens ro lägga
händerna i skötet» eller nyttja sysslan till en förevändning för
lättja; icke heller en af dem, som tycka sig uträttat nog, för
att makligt begagna de välförtjente lagrarna till hvilobädd.
Vårdande på det ömmaste sin ombetrodda hjord, med mun och
gerningar, fann han dock lediga stunder, dem han trodde ej
kunna bättre användas» än till nya skrifter, der hans gåfva att
dikta och måla ville i samma mån befrämja svenska hjertats
och svenska språkets förädling. Så utgick, från Bro prestgård,
hans andra och icke mindre prisade roman, aThekla eller
den bepröfvade Trones dygd» (i tre delar, tryckta åren
1748, 1752 och 1758); der hans afsigt var att framställa i
renaste glans» och i taflan af en tros-hjeltinnas segrande
martyr-strid, den sedliga höghet, som endast den christna
Uppenbarelsen fostrar. Så äfven det blott till hälften utförda —- eller
blott i sin förra del (1754) utgifna -~- arbetet »Målningar på
Menskliga Sinnen», der han fyndigt täflar med La Bruyéres
karaktera-teckningar. Så, kort derefter (1757), hans «Eugeni*
eller den förvillade Välmeningen», ett allegoriskt
mellanting af roman oeh drama, hvilket han sjelf kallat «Tanke$peJk
Så håna liktidiga poem i fem sånger, «Énigheten», der
Dalins Svenska Frihet varit hans förebild. Sådan verksamhet
fortsatte och förkofrade, hvad han genom sin ungdoms hjeltesaga
vunnit: alla vitterhets-älskares, alla ädelsinnade läsares aktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
