Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
deks märkliga äro följande ord af Wilcke: «Aadre mA dömma
ott orsakerna till sådan vidrighet. Efterverlden lärer dock
vädra, att vår tid låtit en så vitter och berömlig man lida brist
på det nödtorftigaste, ooh dö uti fattigdom». — Att laa var
from och renlärig, var godt Att han kunde theologi ooh
be-bräiska, var än bättre. Hade han blott föröfrigt tillbragt am
tid med att dricka öl och röka tobak!
Möjligt, att en förlängd lifstid skulle medfört ombytta och
gynnsammare förhållanden. Konungen t ex. kände hunnit
besinna sig, att någonting finnes, som heter regala pastorater.
Men sådant fiek han ej upplefva* Betryckt af stegrade
bryderier, ansatt af borgenärer, omsider utblottad på det rent
oumbärliga, bortrycktes han plötsligt genom slag, den 26 Juni
1763; fyrtinio år gammal. Hans qvarlåtenskap bestod i hatts
frejdade skrifter, en kär åminnelse hos dem som med honom
œnaxre umgåtts, en utfattig enka och sex oförsörjda barn; tffl
hvilkas öde än vidare hörde, att under nådåret uppbrann
boställets hela ladugård, med samtliga kreaturen, större och
mindre. Och liksom hade de ej haft nog af grämelse, nödgades
de täüka förnimma den sägen utspridas, att den bortgångne
förkortat sina dagar genom gift, för att undvika en beferad
vi-astation. Ett rykte, så vidunderligt i afseende på en man af
så allkänd duristlighet och presterlig dygd, kunde dock ej
tyskas aitt taga fart ooh fäste. Bet visar mellertid, hvad man
trodde om förmännens tankesätt Tilläfventyrs hade han, i sin
stora nöd, anlitat kyrko-kassan om ett lån, hvarå skuldsumma
eller ränta han ej mäktat på utsatt dag inbetala. Vederbörande
skulle då — förmodade inan — gerna gripit tiMfäüet, att bränn*
märka honom med offentlig nesa.
Så hädangick en man, som var mera nyttig än fysande»
mera lysande än lyektig, mera lycklig än belönt Af sina
samtida beskrifves han såsom till växten liten och oansenlig, tffl
lynne stilla och saktmodig. Hans blygsamma yttre hade intet,
som, vid första anblicken, förrådde diktaren af Adalrik och
Thekla. Vid förtroligare samtal uppblänkte dock straxt i ögo-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
