Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
talrika härar — så att inskriften på titelbladet: «det blodiga,
men dock modiga Pegu»*), visserligen må anses välförtjent.
Deremot «Adalrik och Göthilda»! Dess intryck var ett af
dem, som aldrig fullt förblekna. Lyckligtvis kunde jag då
hvarken jemnföra den med Argenis, eller med Telemaque, hvars
bekantskap jag ej långt derefter gjorde; lika litet hörde jag slik
jemnförelse anstäUas af någon annan; och den hade i alla fall
blifvit mig likgiltig. Bekymrande mig ej mera om Mörk, än
om Barclajus och Fenelon, höll jag mig till saken i och för
sig sjelf: ädla hjeltar, sköna och tappra sköldmör, de mot alla
missöden konungsligt kämpande hufvudpersonerna,
målningarnas, talens, samtalens prakt och välljud. Husets ålderstigne
patriark, med sin föga mindre bedagade maka, åhörare vid
dottersonens föreläsning af dessa gamla qvartband, som varit
hänrycknings-källor för deras ungdom under ((Kong Fredriks» tid,
följde ännu de kända sagogestalternes öden med ett
deltagande, nästan lika barngladt som gossens. Omständigheter, som nu
må kallas afundsvärda, hafva sålunda gifvit mig egen
erfarenhet af den äldsta svenska roman-periodens oskuldsfulla smak
och förnöjsamma sinnelag. Det vida ringare antalet af böcker,
— särdeles i sådana landtliga hyddor, — och de fä
tillgängliga godas beskaffenhet, voro bägge gynnsamma för känslornas
friskhet och sedernas enfald. De medförde, i förening med
dessa, en ovärderlig lycka: man läste, omläste, återlöste det
bästa man ägde eller öfverkom, med en från årtionde till
årtionde fortlefvande andakt, en hjertlig uppfattning, en sann och
djup inverkan på sinnets odling, hvarom det nutida slägtet,
blaseradt af idelig nyhets-jagt och själs-utmärglande mångläseri,
knappast mäktar göra sig en föreställning. Midt i vårt
öfverflöd af läsning, synes konsten att läsa redan vara på väg att
bli en af de förlorade. Jag menar nämligen med den konsten
icke denna visserligen högt stegrade färdighet i en ungefarlig
innehålls-uppsnappning, som qvarlemnar, antingen intet spår,
*) Fullståndiga titeln lyder: Den Asiatiska Banise, eller det blodiga m. m.
8un«.8kaM*. III. i2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
