Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
eller — jemväl i bättre fall — blott ett öfverlastadt minne
och en ofruktsam förståndskunskap.
Dessa skrifter hafva ägt sin dag af framgång och glans.
Fåfäng vore den begäran — äfven såsom ställd till mig sjelf
— att de nu skulle göra sin fordna hänförande verkan. Med
bästa vilja i verlden, kan man vid hjeltesagan om Adalrik ej
blunda för kompositionens svagheter, för bristen på sannt
fora-skandinavisk botten, hållning, ton, för berättelsens nog släpiga
gång, ständigt fördröjd genom långa tal och prunkande
beskrifningar, för sjelfva den mellan poesi och prosa sväfvande
vältalighetens ofta oäkta och alltför slösaktiga art, som i ett svall
och återsvall af ord är rikare på blomster än på tankar. Lika
litet kau nekas om Thekla, hvars författande kanske i någon
mån föranledts eller befrämjats genom dansken Pontoppidans
icke långt tillförne utgifna theologiska roman «MenozaO, att
berättelsen också här framskrider med tröghet, och ofta nästan
alldeles lemnas å sido för böner, predikningar, omvändelse- och
andra uppbyggelse-samtal. Hammarsköld klagar dessutom, icke
Utan skäl, öfver «den beständiga jemren»; med mindre skäl,
öfver de många «underverken», — emedan dessa dels icke äro så
många, dels nödvändigt sammanhänga med den till grund
liggande legenden. En nyare smak må ej klandras, om både
Adalrik och Thekla förekomma den i allmänhet väl mycket
entoniga, och mångengång tröttsamma. Men behöfver man alltså
rent-af lösrycka sig från nutidens fordringar, för att i bägge dessa
romaner finna anledningar till beröm? Visst icke. Om bägge
gäller, ej blott, att det helas anda är en innerlig godhet och
menlöshet; ej blott, att öfverallt framblickar den varmaste
kärlek för dygd, fädernesland, Gud och menniskor: utan ock, att
i bägge träffas åtskilliga lyckade karaktersteckningar,
situations-ii ui ’ ii
*) En asiatisk prins, som reser omkring for att söka christna; en
ehristlig Anacharsis. — Den ^beskrifningen orkade jag likväl aldrig
genomläsa. Desto mer behagade Bunyans historiskt allegoriserande
skrifter («En Christens och Christinnas Resa till Evigheten», m. fl.); tilldess
Heimskringla föll i gossens händer, och Bunyan slogs ur brädet af Sturleson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
