- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
180

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

ningen af de sedeläror, som här inblandas, och dem jag passat
efter det rättesnöret, som aldrig kan fela .... Någon torde
tänka, att Trones helgade smycken skulle råka i förakt, då de
blifvit fattade i en sådan mantel, som ofta brukats att bedåra
oförsigtiga ögon. En hjeltesaga är ofta en skål, i hvilken
lustan frambjuder ett skadeligt gift; och den brukas nu här
såsom ett gyldene käril, att frambära någon saft af lifsens källa.
Dock: ho vet icke, att det blomster, som suges af ormar, kan
ock mätta ett bi? Af en stjelke kan både ett förderfligt gift
och en söt honung beredas. Der den ena med bleka läppar
druckit döden, kan en annan dricka lifvet; allt såsom den hand,
i hvilken skålen hålles, blandar safterna. Hvad styggelser skett
vid de hedniska altaren, och hvad vidskepelser bott i sådana
tempel, är bekant; och dock har den Högste tålt, att man för
honom upprest tempel och altaren. Och än mer: han har låtit
de käril, som stått på hedniska offerbord, helgas att ställas på
hans eget. En hedning sjunger för sin skurgud; och David
sjunger för sin och hela verldenes Skapare. I dikter
uppenbarar Adonis för Venus sin orena glöd; och i en ljuflig dikt
prisar Salomo den heliga kärlek, som är emellan lifsens furste och
själen. Judith och Tobias, som äro ej annat än sinnrika dikter,
och dock utan förargelse brukas i vår församling, tala till mitt
försvar. De senare tider äro ock rika på sådana; och denna
dikt, som i detta ämne är den första på vårt språk, vördar
snart hundrade äldre hos andra folk .... Jag har tänkt ur
ålderdomens möglade gömmor, och ur glömskones mörka natt,
draga fram i ljuset ett exempel, uppå hvilket verlden har täflat
med himmelen: den förra, att utgjuta sin grymhet; den senare,
att uppenbara sin herrliga kraft .... Benägne läsare! Du
har med ynnest mottagit min förtryckte Adalrik, och med
ömhet min landsflyktiga Göthilda. Om du i dem gynnat ärbara
hedningar, som vinnlagt sig om en ren dygd: lärer ock den
förföljda Thekla ej utan medömkan af dig åskådas, och någon
kärlek vara öfrig för en christen, som lidit så mycket för sin
tro.» Härtill må, ur företalet till sista boken af Adalrik och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free