Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Fritt må verldens ondska rigta
Sina skott oeh mord mot mig.
Nöjd jag bidar till den timma,
Ba jag mattas skall af fröjd,
Och min själavän en strimma
Sander från sin helga höjd.
Jag vill fatta nådens stoder,
Och vid löftet hålla mig;
Vänta trygg, tills nödens floder,
Som nu gasa, lägga sig.
Än min Gad mig åter fägnar;
Ån min själ med monter röst
. Tackar den, hvars himmel regnar
Uti öcknen nåd och tröst.
n.
EUGENIA.
Så blir det salta sött! det bittra ljufligt brytes;
Hvad nylig* galla var, till honung nu forbytes;
Hvad förr förenadt var med tusen ack och ve,
Nu märkes åt min själ en ljuflig svalka ge.
Jag gråter, och i gråt jag ögat ymnigt väter;
Jag gråter: — men den flod, som eljest hjertan fräter ,
Som nödens sällskap är, som plånar kraft oeh lif,
Är här en glädjens frukt, ett nöjets tidsfördrif.
Jag minnes, och jag skall i döden mig påminna
Den bistra dag, när jag, en finge oeh trälinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
