Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Ett lam i lejons klor, 1511 i min oväns hand,
Och odets hemska v8g fick skölja mina band.
Den dag var mörksta natt: mitt smycke blef en boja,
Min krona blef forakt, mitt slott en röfvarkoja,
Min ro ett ängsligt qval, min önskan blott att dö:
En bitter olycka-frukt af forvetts svarta frö.
Då föll hvarenda tår, ett vittne till min plåga,
I sorgsna skötet ned, som brännhet glöd oeh låga;
Då var hvarenda snok, som matta hjertat gaf,
En vink af dödens hand, som viste mig min grät
Den dyBtra olycks-nstt har likväl nått sin ända:
Jag sett min glädjesol sin fackla åter tända;
Min fröjd är nu så stor, som då mitt elända ris;
Ur ödemarken frälst, jag sett ett paradis.
De bojor brytas af; min frihet mig omfamnar;
Min längtan ser sitt mål; mitt hopp ser nöjets hamnar;
I gyllne dukar prydd, en furstlig brnd jag går,
Och vet, hvar kronan nu för mig att lyfta står.
Dock gråter jag: — men se! min gråt mitt hjerta fägnar;
Vid glädjens milda sol mitt öga tårar regnar»
Så följas ljus och moln, oeh sol och skarar åt;
Så en lycksalig ock kan bada sig — i gråt!
En af de afdelningar i romanen Adalrik, der Mörk
lyckligast visat sin gåfva att vältala och måla, är den berättelse i
tolfte boken, som skildrar Adalriks besök i de Dödas riken och
Glysis vallar, eller de sälla Andarnes hemvist. Då hans fader
Hjalmar, den han förlorat redan i sina första barnaår, der led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
