Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Det heter i åminnelse-talet öfver Cunninghame, författadt
ej långt före hans frånfälle: «De döde hafva väl efter sin
bortgång ingen känsla eller fägnad deraf, att minnet af deras flit,
arbete och dygd ej på engång nedsänkes i glömskans göramor.
Allt sådant rörer ej deras öfverblifna mull. Men vi betala dem
likväl en lofvad vedergällning; och de efterlefvande blifva
genom de framfarnes exempel uppmuntrade, att genom en
oskyldig och ädel täflan förtjena dylika ärestoder. De, som lyst
från ärans yppersta höjder, och varit en prydnad för sina tider;
som icke allenast älskat och skyddat vetenskaper, utan ock i
deras umgänge haft sin ljufligaste hvila, sitt nöjdaste
tidsfördrif: när de berättas hafva på sådant sätt ännu mera prydt
sin purpur och sina lagrar, röras derigenom på det ömmaste
de, som sträfva att efter dem få intaga samma höjder, och
uppmuntras att gifva sin ära en lika oförgängelig glans ....
Deremot de, som under en mindre bevågen lycka hämta af
sina arbeten en knappare skörd, kunna likväl, under sina
mödosamma stunder, hugna sig åt en belöning efter döden, ett
tacksamt minne hos efterverlden, och några hederstecken, som i
tideböckren omgifva deras namn. Under lyckans vidrigheter,
och en otacksam tids hårdheter, smaka deras sinnen förut en
sötma af ett mildare öde bland de efterlefvande.»
Arme Mörk! Gerna ville dessa blad befrämja en
uppfyllelse af din sista jordiska förhoppning. Men . . . afundsvärda
dröm! Detta mildare öde, detta tacksamma minne, denna
efterverld, denna tillkommande rättvisa, — hvad äro de? På nära
håll betraktade: någon godsinnad tok, som pekar, midt i ett
marknads-hvimmel, åt en och annan längesedan förgäten graf;
en vrå i någon litteratur-historia — som sjelf icke läses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
