Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjörwell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
maningar till den svenska att följa exemplet. Eller yrkade icke
— så till vida — Gjörwell just detsamma, som, efter
årtionden, blef yrkadt af Thorild? af Höijer? af Nya Skolan? Men
Gjörwells vitterhet liknade hans lärdom öfverhufvud: hai*
ansågs i båda för en blott krönik-skrifvare; och deri hade man
visserligen, för det mesta, ej orätt. Hans kritik bestod alltför
mycket i notiser och episoder, samt var dessutom, såsom hans
fridsamma och fryntliga sinne föreskref, för spak, för varskodd,
att gifva några kraftiga, varaktiga, ledande intryck. Hans
oskad-lighet räddade honom derföre undan all strängare näpst; ehuru
Kellgren ej alldeles uraktlät att roa sig på hans bekostnad.
Hade Gjörwell varit en man af djupare uppfattning och
tapprare framtalighet: då hade redan han begynt det foretag, som
sedermera Thorild började. — Mellertid grep han sig
understundom an, och yttrade käcka satser. Man finner honom t ex.
saga i afseende på komediens och satirens påstådda moraliska
nytta: ((Reformationen ifrån Theatern och Parnassen vill ej
särdeles lyckas. Oaktadt allt det åtlöje, som vi underkasta oss af
vittra pennor, så blifva ändå tänkesätten, och i följe deraf
sederna, desamma; aldrig bättre, ofta värre. Vi behöfva ej mera
de artiga snillen, som kunna reta oss till skratt öfver våra
seder; utan starka själar, som med en manlig och förfärlig
vältalighet bringa oss till blygd öfver oss sjelfva.» Detta, skrifvet
några år före Gustaf HLs thronbestigning, skulle lätteligen
tagas för ett ställe ur Thorilds skrifter.
Gjörwells jordiska lefnadslott tillhör den oglada historien
om märkvärdiga obegripligheter i befordringsväg*). Han bar
*) Man har ock derifrån hämtat ett af hufvudbevisen på Gustaf 111:8
och hans omgifnings lättsinniga kynne. Men äfven den (med skäl) för
sin rättrådighet prisade Gustaf Adolf, — hur belönade han den gamle
trotjenaren? Jo: han tillät (1803, på Zibets förslag) den sjuttiotre-årige
gubbens pension ökas — ända till — 166: 32 b:ko!!! Utan tillskott af
slägtingar och vänner, skulle alltså den man ha fått omkomma i elände,
hos hvilken fäderneslandet stod i förbindelse jemväl derför, att han —
Gad vet hum — hade anskaffat förlagskostnaden till utgifvandet af sådana
▼erk, som t. ex. Lagerbrings Svea Rikes Historia, Warmholtz’
Bibliotheca Svio-Gothica, Björnståhls Resa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
