Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjörwell - Creutz och Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt öde i en from försakelse, med oförminskad ungdomsfröjd åt
umgänget med lärda män och lärda nyheter. Hvarken i hans
eget yttre, eller i hans närmaste omgifning, påminte någonting
om armod. Hvad man såg, var en skön gubbe, under silfverlockar
full af helsa, själsliflighet, sinnesfrid och den hjertligaste
förbindlighet. Sådan såg ock jag honom, då jag, en Juli-dag
1811, några veckor före hans död, besökte honom i en
Djurgårds-boning, der han, vid sitt skrifbord, mellan böcker och
blommor, från det öppna fönstret indrack sommarluft. Jag
fördes till honom af Hammarsköld, som alltid för Gjörwell hyste
en sons tillgifvenhet — De vistas nu båda tillsammans.
Creutz och Gyllenborg.
Den herrskande vittra tidsandan framgick emellertid sin
gång, obekymrad om så lenfälliga förmanares halfva invändningar.
Från kedjan af dess förnämsta granskande och
undervisande företeelser vända vi oss nu, för att egna ett
ögonkast åt de tvenne vackraste af dess frambringande eller
skapande: de båda skalder, som möta oss vid ingången till
Gustaf III:s tidehvarf och som upplåta den; det tvillings-par,
hvars snillestrålar dagade mellanrymden från Dalins afton till
Kellgrens morgon. De skulle med sina föredömen ha ledt till
ett än bättre mål, än dit de verkligen ledde, om just de, som
ifrigast prisade dem, hade mäktat uppfatta och efterfölja dem
i deras egen oskuldsfulla känslostämning, manliga flärdlöshet,
samvetsgranna svenskhets-ifver och städse till de värdigaste
ämnen upphöjda syftning. Så skedde icke; i deras begagnande
stannade man vid nästan blott en viss form-förfining, der man
ofta för smidigheten, täckheten, klangen och glansen uraktlät
både haltens värde och sjelfva formens fosterländska renhet.
Detta bör likväl ej helt och hållet läggas tidslynnet till last.
Det härrörde, i ej ringa mån, äfven deraf, att de sjelfve blefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
