Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
speriska Trägårdarne» och en opera »Rustan». Han förblef,
liksom han varit det i hela sitt lif, vid hofvet en trogen älskare
af naturen och sången. Ännu det sista året af sin lefnad
helsade han våren med förtjusning, steg opp med solen och
tillbragte de tidigaste morgonstunderna på ensliga promenader i
Stockholms vackra omgifningar. Man kallade det hans
»pittoreska resor». Men — efter blott tvenne års hemmavaro, ännu
hunnen föga öfver midten af sin mannaålder, drabbades
plötsligt Creutz af ett gikt-anfall, som medförde döden. Hans sista
tankar voro fästade på hans konung, hvilken han var i
oinskränktaste mått tillgifven, hans fädernesland, hans vänner, hans
tillämnade nya poemer och hans under anläggning varande
landtställe Tivoli. Gustaf IH, som dagligen infunnit sig vid
hans sotsäng, gaf honom detta vittnesbörd: »hans minne skall
lefva i det största beröm, så länge snille, dygd och trohet för
fäderneslandet prisas». Gyllenborg, på det smärtligaste
öfverraskad, afslöt nu sitt »sommarqväde» med en minnesgärd, lika
värdig den sörjde och den sörjande. Från den tidpunkten lät
hans sånggudinna sällan höra sig; och då endast på ett sätt,
som tillkännagaf, att hon lefde nästan blott i det förflutna.
Så voro dessa bägge män, om än skaldenaturer i och
genom sig sjelfva, dock skalder egentligen blott i och genom
hvarandra. Ingendera kunde tänka sig någon åtskillnad mellan det
poetiskt sköna och det moraliskt sköna; eller, om en sådan ock
skulle understundom vara möjlig, tänka sig den såsom tillåtlig.
Hvad Marmontel yttrar om Creutz, att han »med snillets
passion förenade dygdens», gäller lika om dem båda. Men Creutz
lät ingenting störa sig i den harmoniska drömfágringen af en
själsverld, der han alltid förmådde insmälta och rena hela det
vanliga alldagslifvet; så att han förvandlade äfven sin
ministerbefattning, och slutligen andra höga ämbeten, samtligen till
poesi, — utan att derför sköta dem mindre skickligt.
Gyllenborg ägde ej denna fantasiens böjlighet att lämpa sig efter
hvardags-verklighetens fordringar; och var fördenskull, så ofta
han ej fick ifrån dem aflägsnad lefva i en litterär och huslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
