- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
215

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

nens fullständiga tillintetgörande, eller under det man sjelf ännu
med den verkliga naturen förblandar en återstod af den
tillverkade, har hon i «Atis och Camilla» gått med ära ur striden.
Detta poem, med sin blida och ömma glädjestämning, sin
vårluft, sina blomsterfriska taflor, sin blyga vällust, sin lenhet och
sitt välljud, uttrycker allt, hvad dess skald var — och kunnat
blifva. Versens skönhet förtjenar särskildt ihågkommas.

Hvilken tjusning måste t. ex. de följande hafva tändt, i
en tid, då ännu aldrig den sträfva Svenskan hade fogat sig
till någon liknande skildring af ungsommaren och dess
morgonstund!

Re’n våren i sitt sköt en liflig värma bar:
Naturen väcktes upp; hon i sin ungdom var.
Man sig kring alla falt, att Vintrens välde lyktat,
Att gladjen rest sin thron och jordens’sorger flyktat.

Till Skogs-gudinnans pris en högtid firas skall.
Nu börjar dagen gry, och nattens makt är all;
An darrar månans sken på böljans hala yta;
Men hastigt ljusets flod från öster börjar flyta;
Be mörka skuggor fly, och stjernan bleknar af;
Re’n strömmar purpurn ut på himlens mörkblå haf;
Be svarta molnens bädd förbyts i röda skyar;
Nu ljungar solen fram, och verlden sig förnyar.
Ben svala nattens dagg, som sig till blomstren sankt,
Har på de späda blad en mängd af perlor stänkt;
Bet höjda ljusets glans från bergens toppar faller,
Och solens spridda guld sig blandar med kristaller.
Man himla-bågens färg kring fälten stråla ser;
Hvar blomma ur sin kalk åt fjäriln nektar ger.
En samlad balsam sprids, att sig med luften blanda,
Och förs i hvirflar kring af morgonvädrens anda.
Re’n svärma luftens folk kring deras gröna hus,
Och stämma deras sång ihop med aspars sus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free