- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
216

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

Naturen tyckes dock sin största fägring sakna:
Camilla syns ej än ur sömnens sköte vakna.

Snart väcker henne dock den trogna väninnan Doris, som ser
henne lida af en dröm; ooh Camilla, sedan hon berättat dess
skiftande villobilder, som tyckas förespå både en okänd sällhet
och de grymmaste qval, skyndar att begynna dagen med ett bad.

Hon nu med mera frid till nästa källa hästar,
I hvilken lagrens löf sin gröna skugga kastar.
Af vattnets återsken dess grenar lysas opp,
Der ljuset vilse far uti sitt brutna lopp.
Man ej kring källans brädd en slipad marmor finner;
Naturens enfald här på konstens uppror vinner.
Här sprutar ingen bild en bågig ström till skyn,^
Som sällan sinnet rör, fast han förblindar syn.
Man blott naturen ser: hon strax till själen hinner;
En bullrande kristall på perle-sanden rinner,
Och böljan silad är af sjelfva helsans gud.
Camilla lägger af vid källans brädd sin skrud:
Hon sig uti dess sköt en ljuflig svalka bådar.
Be’n lagren i sitt skygd all hennes skönhet skådar:

I hennes anlets-streck fullkomligheten finns,

Och den fördolda kraft, af hvilken hjertat vinns;

Kring hennes purpurmun de kyska nöjen mysa,

En ljuf och himmelsk eld de mörkblå ögon hysa;

Än segrar majestät, än menlöshet och frid;

Än smyger ömhet fram, som röjs i denna strid.

Hvartenda ögnakast en lindrig oro målar,

Som stundom lifvas upp af några glädjestrålar.

Hvad hår kring hennes hals i mörka bucklor förs!

Albastren ändas der och under locken rörs.

Den täckhet, det behag, som mer än skönhet vinner,
- I hennes blick man ser, i hennes åtbörd finner.

I vattnets klara sköt hon ändtlig stiger ner:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 8 23:41:07 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free