Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
tankedigra, ofta äfven epigrammatiskt uddiga sentenser, förbise
vi gerna (sä långt möjligt) den theoretiska och
litterär-histori-ska torftigheten, med dess flerfaldiga origtigheter och än flera
otillräckligheter. Utgifvet först 1798, författades likväl detta
verk under tiden af Thorilds strid mot Kellgren och Leopold,
såsom ett bidrag — säger Gyllenborg sjelf — «att försvara
det Sunda Förnuftet {Sensus Communis) mot de vådligaste
anfall af några #rillhjernor, som förvånade allmänheten med ett
sken af snille och en vida större oblyghet». Bland dessa
«vill-hjernor» sigtade han äfven åt Thorilds vän Lidner; hvars
dikter, både i sina skönheter och sina fel, onekligen voro
åtminstone indirecta «anfall» *). Tid och rum tryta här, att med
åtskilliga af Gyllenborg vördade äldre poeticor jemnför a denna:
som är, tillika med sitt företal, en sammanfattning af allt
hvad han under sin tillryggalagda skaldebana tänkt, lärt och
velat. I hufvudsaken återvänder theorien till Boileau. Men
den Manhems-värdiga åsigten af i allmänhet skaldens pligter,
och i synnerhet den svenske skaldens, uppenbarar en
själslyftning, som fullt motsvarar hans förra vackraste ingifvelser och
särskildt hans «Ode till Sånggudinnorna». Ett qväde, om
hvars liktidighet med stiftelsen af Lovisas Vitterhets-Akademi
han ej utan billig sjelfkänsla erinrar; såsom han ock i sin
Skaldkonst-lära, der han visar Daun välförtjent aktning, likväl icke
förgäter påminna, att
Den prisade Dalin, som ej sin like fann,
I ynglingars försök har sett sin öfverman.
Det icke minst in teressanta är den bifogade afhandlingen
«Anmärkningar om Svenska Versificationen». Den är
rigtad mot en af Sjöberg skrifven (och temligen förflugen) «Kritik
öfver våra fordna Skalder»**). Med en både skarp och qvick
*) Tvifvelsutan tänkte han på Lidner, när han varnade att likna dem,
som «gå i Klopstocks spår, uppkalla spöken hvart de gå, och vefva in sin
Sångmö i fanatiskt gral.»
**) Så kallades den af Gyllenborg. Hos Sjöberg heter den
»Afhandling om Svenska Versificationen», och är bifogad hans (»Skaldestycken».
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
