- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
229

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

tillrättavisning försvarar Gyllenborg, segrande, Dalin, fru
Nordenflycht, Creutz och sig sjelf. Likväl ser det ut, som hade
han sedan (såsom i sitt senast bland «Arstiderna» författade
Höst-qväde) velat visa, att äfven han kunde slå sig lös i
rim-väg, och låta t. ex. »älskare» rimma mot «tankarne»; samt
alltså, någongång åtminstone, instämma i de nyare poeternes (af
Sjöberg med triumf prisade) bruk, att både till rim och
rimpar nyttja de klanglösa ändelser på e, en och het, med hvilka
en hop flerstafviga ord i svenskan är begåfvad. I grunden
förblef han dock vid sin motsatta åsigt; som ock hade varit våra
ännu äldre skalders*). Till denna har det nyaste svenska
skaldeslägtet, beviljande undantag nästan blott för stycken af
komisk art, enhälligt återkommit. — Gyllenborgs egen vers är,
lik gången af hans känslor och tankar, manhaftig, sorgfälligt
regelrätt, ofta högtidlig och majestätisk; men har mera sällan
den musik, som höjer sig öfver den oratoriska. Derför
händer, att den emellanåt — liksom hans poesi öfverhufvud —
blir kärf, blir träskuren, af en för vida sträckt ovilja mot
allsköns yppighet och flärdskimmer. För rimmets bibehållande,
och mot de antika versformernas återinförande, ifrar han i sin
poetik eftertryckligen. Dock lyktade han sin bana med att i
sina sista dagar, lyssnande till Höijers recension och uppeldad
af Adlerbeths föresyn, sjelf äfventyra ett hexametriskt försök:
en fri öfversättning från Ovidius, skildrande «Tvisten mellan
Ajax och Ulysses om Achilles vapen». Hvem vet, i fall han

*) Men af dem sträckt vida längre. «De?as brak att utesluta en
öfverflödig bokstaf i våra participier och andra ord», säger härom
Gyllenborg, «var icke utan anledning. Önskligt är, att deras bruk blifvit
antaget i den delen, äfvensom i andra, och att vissa ord hade kunnat ännu
mer förkortas, åtminstone i skaldekonsten Svenska versen hade
derigenom vunnit både i styrka och energi, och kunnat skryta, lika med den
stolta engelska versen, att äga sitt eget språk, utan att i alla ögonblick
vara tvungen att rådfråga den rädda prosan. Men med den franska
vitterhetens regelbundna ordning, antog vår skaldekonst en lika oinskränkt
vördnad för allmänna bruket.» Hvilken nutida skald vill ej underskrifva
allt detta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free