Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
lefvat några år till, om ej äfven «Mimers källa» med sitt
(’grummel», eller «Göternes mörka sagor *) och vilda skri», — för
hvilket allt han likaledes nitiskt varnar, — hade funnit nåd inför
hans ögon?
Slutligen må anmärkas, att Gyllenborg, som fick både
upp- och öfverlefva den Tredje Gustafs tidehvarf, derigenom
hann att någorlunda efter sin framskridande samtid jemnka,
hvad i språksätt och uttryckston omsider blef för denna samtid
gammalmodigt Många stycken af Creutz deremot qvarstå i
sitt oförändrade och temligen Dalinska ursprungsskick. Således
ock med icke fä af de äldre skaldernes apostroferingar eller
förkortningar; i sjelfva Atis och Camilla förekommer «ä’» i
stället för »äro». Bruket af dess i stället för hennes, ja för
sitt och sina, har Creutz drifvit ända till uppenbara
origtig-heter och så långt, att derigenom icke sällan uppkommit
otydligheter, — åtminstone ögonblickliga**). Mellertid undgå dock
näppligen de Gyllenborgska «Satirerna», att nu, så till ton
som innehåll, synas något föråldrade. Jag lemnar derhän, huru
mycket mindre detsamma gäller om hans «Theater-Stycken»
och hans « Fa bl er»; men såsom ett slags historiska tidsbilder,
och dertill personliga bekännelser, gifva verkligen Satirerna,
tillika med det till Creutz skrifna skaldebrefvet «Ungdomens
Försvar», långt mera njutning. Svaga alster äro visserligen
hans skådespel Teckningar af så objectift bestämda
menniskogestalter och handlings-förhållanden var icke hans sak. Till
dessa dramatiska försök, der han pröfvat sig än i lyriska, än
i tragiska, än i komiska slag, drefs han mindre af en inre
kallelse, än af konungsliga uppmaningar och beställningar. Dock
gagnade de i sin tid konstens utveckling; såsom (enligt hans
*) Hans spörsmål i afseende på aden Götiska Mythologien» är:
Hvad tjenar, att vårt vett med mörka sagor bråka P
**) I de ur Atis och Camilla anförda profven äro flera sådana
undanröjda; for att i en framställning, som hufvudsakligt afser det
poetiska interesset, ej onödigt grumla behaget af dessa profstyckens intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
