Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
banda ovilkorliga afvikelser från umgängslifvets smärre former;
deras esomoftast påkommande själsfrånvarelser eller
tankspriddheter; deras naiva glömskor af den omgifvande
hvardagsverlden; deras sällsamma beteenden mot henne under dessa täta
vistanden i en idealisk, dit de esomoftast genom de plötsligaste
språng af känsla och inbillning försattes; den barnsliga oskuld,
som följde dem intill grafven och gjorde, att Gyllenborg ännu i
sitt sjunde och sista årtionde var en yngling. Dit hör
likaledes, att naturen hade gynnat båda med ett yttre, som var
behagligt, ädelt och genialt.
An i dag lefver en och annan högtbedagad, som har sett
Creutz, och kan påminna sig hans andfulla uppsyn, hans glada
och goda ögon, hans i förtid grånade hår, som dock endast
ökte hans utseendes värdighet, hans intagande väsende, hans
okonstlade och bildrika sätt att tala, ljuft äfven enkom i
röstens ljud. Betydligt flere lefva, som kunna berätta om
gubben Gyllenborgs rena, vackra, lättrörliga anletsdrag, än
allvarligt stränga, än af någon upplyftande tanke förklarade, än ömt
milda, än leende af en fin satir. De hafva sett den
silfverlockige skaldefadern, med de stora blå ögonen, den höga, böjda
näsan, sitta i Vingåkers-bygden vid det besjungna Skenäs,
under dess sjö-afspeglande hängbjörkar, under ekar, dem fordom
Carl Gustafs vägvisare Dahlberg planterat. De veta omtala den
blandade stämpel af höghet och enfald, som utmärkte hans
umgänge; hans ostörbara sinneslugn, vid sidan af en honom värd
maka och barn, som täflade att förljufva hans dagar; hans
blygsamma, men ofördöljda medvetande af sin rättighet till den
allmänna aktning, för hvilken han var föremål. Det bör härvid
nämnas, att bland dem, som af Gustaf III kallades till
ledamotskap i Svenska Akademien, var han den ende, hvars
inträdestal ej tillkännagaf förundran öfver slik oförtjent ära: han fann
sin plats der helt naturlig; och hade rätt deri. Gerna vistades
förres ministerskap i Paris, blef honom tillakickad af Gustaf III, med
namn af hand-secreterare, för att upptuktas till vett och seder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
