- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
245

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

ske morbrodern, denne föraktare af sitt eget folks snillen och
uppsökare af fransyska halfsnillen, dem han, midt under skenet
af en förtrolighet utan gränsor, behandlade just som en äkta
— despot! Men, säges det: syftemålet med alltsammans var
ändå blott lofprisning och smicker; häri låg uträkningen; man
läse t. ex. vissa till konungen rigtade versbref från Leopold,
för att solklart inse, med hvilken vämjelig rökelse hans gunst
blef gäldad. Så talar man, emedan man ej känner, eller ej
påminner sig, de mönster, efter hvilka dessa bref äro formade.
Maneret af de Yoltairiska epitrerna tager sig, oaktadt all på
härmningen använd talent, mindre väl ut i den,
samvetsgrannare och tungroddare svenskan; men författarens fel är, helt
enkelt, en i dessa bref rådande mindre god smak, eller en för
vida sträckt inympning af fransyskhet. Önskligt vore
visserligen, att hvarken Leopold, eller flere med honom, hade deri
gått så långt. Men hvilka skarpa sanningar och dristiga
förmaningar samme Leopold kunde djerfvas frambära, äfven
offentligen: det visar hans berömda, och äfven i vår öfvertygelse
berömvärda, skaldebref i anledning af Anjala-förbundet.
Innehållet af de vackra begynnelse-raderna:

Monark! hvars dubbla höjd vi känne,
Som konung och som enskild man:
Du sanningen ej frukta kan;
Din stora själ är gjord for henne —

bekräftar sig alltigenom i sjelfva styckets värdiga frimodighet, och
bekräftades ytterligare af det sätt, hvarpå Gustaf mottog den.

Godt! genmäler man slutligen-, men de, som så vitsordat
eller bedömt honom, tillhörde likväl alltid hans vittra
gunstlingar, hans akademister, hans hofmän; och de, som tala så än i
dag, göra det på Svenska Akademiens vägnar;’ hvilken, såsom
sjelf varande ett slags fortsättning af de förra, eller ett
föråldradt hof-institut från den Gustavianska tiden, anser sig böra
i det yttersta fortplanta ett visst mått af nämnda tids både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free