- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
250

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

korades kända frihets-grundsatser: vbetyder ingenting; min son
blir nog royalist, när han blir kung». Sjelfve Kellgren, ehuru
konungen med honom sympathiserade i så mycket och äfven
gemensamt diktade operor, var långt ifrån att med sin monark»
i politiskt afseende, alltid tänka lika. Bland alla Gustafs vittre
— med undantag af Gyllenborg — var han den, som minst
var hofman; han höll sig alltid på ett visst (ehuru vördnad»*
fullt och vänligt) afstånd. Sådant hindrade icke, att konungen
skattade honom, såsom skald och granskare, högre än någon af
de andra; i det längsta åtminstone, eller tills Leopold syntes
göra företrädesrummet stridigt. Till följd häraf blef det för
Kellgren möjligt att i sitt sigill föra en lyra, med den
afundsvärda omskriften: Onmis ta koo sum. Ty Gustaf ville inga*
lunda, att hans skalder borde tillika, ja i främsta rummet, vara
någonting annat; så vida de ej sjelfve åstundade det, och
verkligen voro äfven dertill duglige. Vanligtvis hade han åt
dem i beredskap vissa tjenster af den art, att de kunde
behandlas alldeles, eller nära nog, såsom sinecurer; befattningar»
vid hvilka titlarne och lönerna, eller gratifikationerna, utgjorde
hufvudsaken. I andra fall tillställde han alltid så, att
verkligheten af en vigtig befattning ändock ej blef uppoffrad. Så, när
han förordnade Oxenstjerna till kancelli-president efter Creutz,
satte han ock bredvid honom riksrådet De Geer som
medhjelpare. Creutz sjelf, om än långt mera «man för sig» än
Oxenstjerna, var visst icke lika skicklig ämbetsman, som t. ex.
Adlerbeth. Men hur gjorde konungen? Han satte honom på
platser, der det förnämsta kunde uträttas genom intrycket och
inflytelsen af hans personlighet. Den slugaste och förslagnaste
diplomat skulle, såsom minister i Paris, ej hos den tidens
fransoser ha uträttat hälften så mycket, som Creutz derigenom, ött
han förtjuste dem.

Kort sagdt: i Gustafs hof tillgick härmed fullkomligt så,
som i det vidtberömda Weimarska hofvet, vid samma tid ocll
sedermera. Det ligger i menskliga tingens natur, att ingen
läsande allmänhet eller nation, äfven med gynnsammaste vilja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free