Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
den andre i böjlighet, värma och klang, bägge i prakt; rikare
på känslor och bildspel, än på tankar och fasta former; i
tankarnas art oftare genomskinlig, blänkarÄe, fin, uddig, än
originell, hög och dristig; i sin känslostämning vidt och eldigt
omfamnande, mera sällan genomträngande; mäktigare i den yttre
naturens skildring, än i den inres; dock ägande toner äfven
för denna, när (hvilket ofta sker) hans diktning blir ännu
skönare genom det subjectiva framträdandet af skaldens person, än
genom föremålens egen skönhet. Det är toner, som då klinga
omedelbart fram ur hans vackra hjerta, — särdeles när han
anslår ömhetens, saknadens och lä ngt ningens strängar; de ljuda
då så skärt och röra så huldt, att man blott hos Lidner,
Kellgren och Franzén träffar liknande. Det är enkannerligen
sådana, som gifva själen åt de luftigt allegoriska transparent-taflor,
i hvilka han älskar att parallelisera naturens och andens lif,
eller måla den förras företeelser och förändringar såsom den
senares bildliga motsvarigheter; det är i främsta rummet sådana,
som rädda den beskrifvande skaldekonst, hvars förnämste
representant i Gustafs tidehvarf han är, från missödet att i sitt
hela urarta till ett slösaktigt grannlåts-glitter, ytterst
skimmer-rikt, men kallt och under all sin mångfárg enformigt Vi säga,
«i sitt hela»: ty styckevis förekomma dylika Urartningar; men
bakom dem qväller alltid en oskuldsfrom skönhetsglädje, hvan
ovilkorliga känsloflöden snart åter öfversvalla siraterna och ånyo
upplifva målningen. Anmärkas kan, såsom något hos honom
eget, på engång denna oskuld och denna lust att ständigt vara
grann; men också bär, hos honom, sjelfva detta begär lika
mycken prägel af ett lifligt natursinnes barnfröjd, som af
hofmannens elegans och praktlystnad. Oxenstjerna är i sjelfva verket,
före Tegnér, den präktigaste af alla svenska, skalder; och
visserligen sker ofta nog, att hans sångmö, icke nöjd att endast
smycka sig med blommor och juveler, kläder sig från hufvud
till fot i rosor och ädelstenar.
Föröfrigt satte denna sångmö målet för sin kärlek ej blott
i ett arkadiskt samlif med naturen. Innehållet af hennes natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
