- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
260

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

åskådning och landtliga njutningar skulle äfven, så långt henne
möjligt var, blifva ett fosterländskt: hennes uppmärksamhet
skulle sysselsättas företrädesvis af svenska ämnen, svenska
minnen; dessa skulle med sin inhemska själ genomtränga,
genomglöda, helt med sig sammansmälta den fransyska formen; och
dymedelst förvandla den — alldeles som Gustaf det önskade
— till en fullkomligt inhemsk. Också har hon, äfven häruti,
ganska ofta lyckats förundransvärdt att besegra denna forms
abstracta och konventionella egenheter. Stundom vågade hon
nedstiga under kretsen af den hofviska belefvenhetens och
vitterhetens ordförråd, att till målningens större sinnlighet upptaga
flerahanda derur bannlysta «bygdens bilder, talesätt och namn».
Ja, hon gick än längre; och försökte till och med att i vår
skaldekonst återupplifva de forn-nordiska mytherna. Dock
inskränkte sig detta sista (liksom i «Disa») inom skämtets
område; eller ock (liksom i en «Mythologisk Scen uppförd vid
Konungens återkomst från Ryssland») stannade det vid utbytandet
af vissa romerska guda- och hjeltenamn mot vissa
skandinaviska, som hardt nära utgjorde den tidens hela kunskap om vår
Nords fornverld*). Sinnesstämningen, den goda viljan förtjenar
ändå, jemväl här, vår aktning; och lika litet i den
historiskt-poetiska rigtningen, som i den fysiskt-poetiska, bör sanningen
af denne skalds varma fosterlandskänsla kunna förbises.

Såsom naturligt är, afspeglar Oxenstjernas poesi både sina
starka och sina svaga egenskaper, troget, i hans sätt att
behandla språket och versen. Man har i förra hänseendet
beskyllt honom för en alltför stor eftergifvenhet mot fransyska
inflytelser; som stundom föranledt, ej blott enstaka
osvenskheter, utan ock trögheter i period-byggnaden, sväfvande
obestämdheter, ja verkliga oklarheter, — undanröjda först då, när man
tänker sig hur meningen skulle låta på fransyska. Denna
beskyllning kan ej vederläggas. Kanske vidlåder det öfverklagade

*) Äfven för Oxenstjerna, som för Leopold, voro Åsarne ((Schyter9
o. s. v. •

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:23:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/3-3/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free