- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
262

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

syska mönstren. Å andra sidan: dels den afsigt, att genom
skenbara ovårdsamheter om taktens och ordens verkliga
accenter bryta eller variera den entonighet, som dessa mönsters
högtidligare versarter så gerna i svenskan antaga; dels ett makligt
låta-sig-gå, halft familjert, halft förnämt, som icke heller är
rentaf omedvetet, utan anser sig tillhöra rätta tonen af de
poe-Sies fugitives, hvilkas manér han i en massa af versifieradt
vänskaps-glam, artighets-kram och sällskaps-joller har efterbildat.
Det är klart, att härvid låg till* grund ett missförstånd af
fransyskans och svenskans alldeles olika naturer. Sådana
tonvigt-förbytningar, som äro både oundvikliga och prydliga i ett språk,
hvars prosodiska betoning är en blott sväfvande och egentligen
blott oratorisk, måste, försökta i ett så poetiskt språk som
vårt, gifva intrycket af prosodiska origtigheter, och dermed —
åtminstone i de flesta fall — åstadkomma långt mindre behag,
än obehag. Hvad särskildt alexandrin-versen angår, så har den
fransyska en takt, hvars art (noga tagen) är fastmer anapestisk,
än jambisk; och kunde man ej på annat sätt undkomma de
olägenheter, som åtfölja den svenska alexandriner motsatta
lynne, så vore tvifvelsutan bättre — näst intill att göra inga
alexandriner (äfvensom i allmänhet inga verser) — att göra
hur entoniga som helst, än knaggliga, ledbrutna, sönderfallande.
Men man kan göra ypperliga, utan att alls behöfva stöta
modersmålets genius för pannan; det har, ej blott Creutz, ej blott
Leopold, ej blott Lidner, det har — Oxenstjerna sjelf (och lika
öfvertygande) bevisat, så ofta han hörsammat sina bästa
ingifvelser. Se vi närmare efter, hvar han plägar till öfvermått
taga sig alla-dessa versiticatoriska friheter, hvilka Sjöberg med
så mycken eraphas prisade till Gyllenborgs förtret: så
upptäckes ock, att det är mestadels i de smärre, af allahanda
tillfallen föranledda strö-verser, dem hans pligter mot hofvet, mot
vänskapen, mot damerna (nästan i likhet med Dalin förut) än
ftftrugat och än aflockat honom. I detta slags poemer möter
oss ett sådant hvimmel af godtyckligt förändrade
ord-betoningar, — af huru som helst anbragta daktyler, — af stumma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 8 23:41:07 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free