- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
264

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

är dertill nog spröd och nästan alltid med förmycket eftertryck
tonvigtig, yrkande på en viss både innehållets och formens
dug-tighet. Denna påminnelse var en af dem, for hvilka Thorild
ifrigast påkallade gehör hos de vitterhetsmän, som i hans tid
gåfvo den herrskande tonen. Det förekom honom, som vore
de på väg att upplösa hela svenska poesien till ett
societets-täckt, men eljest betydelsetomt krimskrams af idel
divertisse-menter, prologer, kupletter, epitrer, komplimenter och bonsmots.
Tidens smak tycktes honom både i sin produktion befatta sig
öfver hofvan med dylika småsaker, och i sin kritiska värdering
göra alltför stort väsen af den talent, som i sådant utmärkte
sig. Bland - hans anklagelser mot Kellgren är denna en af de
hufvudsakliga. Medgifvas måste i alla fall, att Kellgren är
bland våra skalder den ende, som det har rigtigt — eller
nästan alltid — klädt att vara fransyskt sjelfsvåldig, och prata
underhållande bagateller med ett sken af vårdslös beqvämlighet.
Leopold har visserligen i ett och annat stycke af detta slag
på lysande sätt lyckats; men han har då uppnått målet endast
genom den sorgfälligaste bearbetning, glättning, slipning,
tillspetsning*). Oxenstjernas sånggudinna, med all sin både
lätthet och i månget afseende bibehållna menlöshet, är likväl en
af de skönheter, hvilka det anstår bäst att vara parerad; om
än stundom enkelt, dock parerad likafullt. Sådan är hon t. ex.
i berättelsen om drottning «Disa»: en rimsaga i den franska
Contens manér, infattad i ramen af ett skaldebref. Detta poem
kan, i sin art, af ingen öfverträffas: ej af Frankrikes största
mästare deri; ej af Kellgren. Skalden låter här sin sångmö
dansa för oss i en drägt, lika förförisk, som Disas egen; med
blickar, som glänsa, med löjen som mysa, i samma strålar, af
skälmsk list, glad oskuld och lekande vishet. De bästa af de
Oxenstjernska brefven och öfriga tillfälles-verserna äro alltså de,
i hvilka hon mest närmar sig ditåt, i skick och intryck. Hon

*) Man sage om slaget hvad man behagar: men inom sitt slag kan
ett sådant galanteri-bref, som Leopolds till grefvinnan * * * («Om jag med
Karstens röst och växt"), icke nog beundras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free