Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Be största pligten ädla lag,
Och allt förförelsens behag
I strid med dygdens hela styrka*).
Men hvem mottager ej äfven gerna inbjudningen att se i
spegelbild åtskilliga inom Gustafs hof firade «féter med
omvexlande föreställningar af baletter, sånger och scener, ömsom sökta i
historien, fabeln, riddaråldern och feernas rike, ömsom
författade på svenska och fransyska»? Skalden, hvars egna ord vi här
nyttjat, tillägger, att han velat, af många sådana, meddela ett
urval; som «torde för efterverlden äga det värde, att, under det
historien förvarar en stor konungs allmänna gerningar, äfven
till någon del teckna behagligheten och lynnet af hans enskilda
lefnadssätt, och smaken af de umgängsnöjen åt hvilka han
älskade att lemna stunderna af sin enslighet». Ett af de mest
karakteristiska bland dessa stycken är det, som skildrar
tornerspelet vid Drottningholm den 29 September 1779; hvars ämne,
hämtadt ur den gamla romanen Amadis, föreställde eröfringen
af trollmannen Arcalai slott, verkställd af riddaren Esplandian
för att befria drottningen Briolanie. Konungen var Esplandian.
Oxenstjernas poem är en egenmäktig episod, öfverenskommen
mellan honom och den undersköna grefvinnan Löwenhjelm;
hvilken dermed, alldeles i den fordna riddartidens stil,
öfverraskade konungen och bragte denne, som ville vara ett mönster
af ridderlig kurtis, uti ej ringa förlägenhet; hvarur han,
slutligen, kunde blott med samme skalds biträde reda sig. Hon
hade nämligen i föregående torneringar varit hans dam; men
vid detta tillfälle, i den tro att hon ännu ej vore återkommen
*) Ett fragment af denna opera fanns bland Lidners papper, och har
derföre inkommit i samlingen af hans arbeten. Det torde alltså böra
omtalas i sammanhang med dem, och öfverhufvud i sammanhang med
det besynnerliga förhällandet mellan Creutz och Lidner; helst när den
senare ej synes frikännelig från den tillvitelse, att hafva inflätat bitar derur
både i sin Spastara och sin Medea (t. ex. sjömans-choren:
Nöjsamt sin tid en sjöman fördrifver m. m.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
