Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
från en resa, bar han, i stället för hennes förgör, den för sin
fägring lika frejdade grefvinnan Höpkens; och blef derföre nu
af den öfvergifna sköna, i det högsta chevalereska pathos, ställd
till rätta. Äfvenså bevistar läsaren villigt det divertissement,
som den 19 Augusti 1786, då konungen «lade hörnstenen vid
Brahelund till det nuvarande Haga», uppfördes i dess park,
med «gröna föltet» till skådebana, med musik, cbörer och
baletter «spridda på flera ställen i bosquetterna» *). Det höfdes
der nöjets genius, att sjunga:
Jag ändtlig med en Kong förenar mig i dag;
Men det är ej en Kong, blott Gustaf sjelf jag följer.
Vården, Lekar, Löjen, Frid,
Detta rom, som jag bereder,
Der engång, från mödans tid,
Gustaf går att söka eder!
Skingren med er andedrägt
Allt det qval, som lifvet tvingar; .
Och låt, kring den grund jag sträckt,
Svalningen af edra vingar
Jaga bort bekymrets flägt;
Låt, af Floras band betäckt,
Blommor här kring spiran knytas,
Och, ibland, i herdadrägt
Kungamanteln glädtigt bytas;
Låt, från tvångens höghet fri,
Oron här hans tillflykt skona;
Offren honom ock en krona, —
Men må den af rosor bli!
De största af Oxenstjernas skaldeverk äro «Dagens
Stunder» och «Skördarne». Dessa ha äfven, jemte sången öfver
*) Scenen var «mellan det såkallade Gamla och Nya Haga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
