- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
270

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

åsyftat, har han, åtminstone till det mesta, uppnått De
lyckligaste af dessa målningar äga ej blott prakt De uppenbara
på hvarje punkt en själ, som talar till själen; och sin
förnämsta skönhet erhålla de genom värman af den kärlek, hvarmed
deras konstnär, liksom en son efter lång frånvaro, störtar sig
intill naturens hjerta med ögon, för hvilka modrens yttre
behag öfverallt genomglänsas af de oförgätliga inre.

Sannt är: ännu belåtnare hade vi blifvit, med någon
mindre moralisering här och der, och med någon större
koncentrering i det hela. Minsta anledningen till slika önskningar
gifver den herrliga «Natten». Sjelfva «Morgonens» målning,
— ehuru näst intill Nattens den yppersta, — föranleder dem:
och än mer »Aftonens»; fastän äfven denna sång har
förtjusande skönheter (t ex. den elegiska i afdelningen från sid. 73
till sid. 78). På smaken beror, om till dem bör räknas det
förnäma och högtbelefvade qväll-sällskapet hos Alcindor och
Elmire, i hvilkas salong vi plötsligt befinna oss bland Selis,
Lisidor, Mirza, Lisandra, Selmon, Belinda och Valtor*);
mellertid gör det dock sitt bästa att bete sig landtligt och trefligt.
Vi kunna bakom de något fada namnen tänka oss desto
interes-santare personer, samlade i Vingåkers-bygden såsom gäster på
detta Skenäs, hvarom skalden yttrar i sin tillegnan af
«Skör-darne» till Gyllenborg, att det skall intaga sitt rum

bland Sveriges trakter
Som dess Vaucluse och Mantua.

»Middagen», här (liksom i sjelfva naturen) vackrast i
begynnelsen, mattas sedan, tänjes och tynar. Skaldens röst och
vingar tryckas der af samma hetta och dofva qvalm, som de
öfriga sångfåglarnes. Alfred, som i en löfsal väcker sin Camilla
ur sömnen, lyckas ej dermed synnerligt att lifva taflan; och
sjelfva fröken Mirza, som badar sig, tycks blott något dufvet

*) Oväntadt kan ej vara, att man i detta samqväm äfven roar sig
med den gamla välbekanta «Etuden»j hvilken vi ännu, och troligen for
sista gången, återfinna någorstädes hos Wallin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free