Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Och, ömsom frän sin thron pä Söderns pol och Norden,
Med vidden af sin famn omfattar halfva jorden,
Som i dess lydnad ar.
Hon sänder Sömnen ut. Han Nattens intag följde,
Och sjelf i hennes famn, der skuggan honom höljde,
Läg som ett menlöst barn i vänlig dvala sänkt.
Hans hjertas milda frid är i hans anlet målad,
Och pä hans friska hy, af ungdomen bestrålad,
Ar helsans purpur stänkt.
Men snart, förskingrande den trötthet honom tvingar,
Han öfver jorden far, pä daggbestänkta vingar,
Af dimman drypande, som höjs ur Lethes älf.
Förgätenhetens lugn i alla känslor gjutes;
Och menskan i hans band, der hon med vällust slutes,
Begär sitt fångsel sjelf.
Sä syns det gudabarn, som himlen fordom sände,
När ändtligt, ömkande de dödligas elände,
Han egnade en tröst ät deras plågors tid.
Då sändes Sömnen ner, af aftonrodnan buren,
Följd af hugsvalelsen och helsad af naturen
Oeh varelsernas frid.
Med deras späda kung de lätta Drömmar föddes,
Och på den vallmobädd, som kring hans vagga ströddes,
Af rosor, lekande, sitt offer lade ner.
Till honom glädjen flög, att i hans famn sig sluta
Och, af sin sällhet trött, i nöjets glömska njuta
Ännu ett nöje mer.
Till honom nalkades med nederslagna hjertan
Besväret, Arbetet och Saknaden oeh Smärtan,
Och Sjukdomen, förtärd, med döden i sitt bröst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
