- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
284

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

Likså dm marin våg, som, spridd med kärrets backar,
I grundet af dess dy sitt ursprungs hvithet fläckar,
Likväl har uppgått klar ur källans ljusa sköt.
När hon från gyttjan skiljs, med den hon var förenad,
Hon synes som hon är, och gjutes lika renad,
Som hon nr ådran flöt

1 detta medvetande kan hon, äfven sedan sjelfva minen
mom-betäckts och af alla nattens ljus blott några tomma sken
återstå, som bäfva med oviss flägtning på låga flodbräddar och
sanka mossar, trygg låta de irrbloss gyckla sig förbi, som i
naturens slammer härma våra drömmars villobilder — jemväl
dessa vakna drömmar, hvilka tillsist befinnas lika tomma. Så
ser den vise, ur ålderdomens tjäll, i fjerran de väsenlösa
flåg-eldar glimma, som fordom gäckade hans sinnen: begären, de
fåfänga behagen, lyckans bilder, ärelystnan sjelf (som från saol
for lifvets middagstimma» förvandlats till <drrblos8 för dess
qväll»). Och så tänkande, står han redan invid den gräns, der
Natten börjar försvinna; invid gryningens första glimt

Sådan är Oxenstjernas sång öfver «Natten». Vore den
diktad af t. ex. en Lamartine: då skulle, bland alla
vitterhetens verkliga och föregifna älskare i vårt land, både de anförda
verserne, och deras här förbigångna syskon, genljuda från den
ena ändan af Sverige till den andra. Jag vill slå vad, att de
nu icke voro kända af tjugu svenska läsare — icke af tio.
Mellertid torde det lilla antal, som jag sjelf kan påräkna att
erhålla, tycka sig, med mig, just här kunna med största fog
använda Tegnérs utrop:

Många äro dagens läten;
Låt oss höra nattens klang!

Hvad han i ((Skördarne» har åsyftat, vill — i någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free