- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
286

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

härstammande frän värt slägtes patriarkaHska urtid, med en
skaldesäng härstammande frän den, som dä «i menlöshetens
frid spelte för åkermän och herdar», och som nu skulle
påminna, än om denna menlöshet, än om det svenska hjertats käraste
och heligaste föreställningar. Hvad hade icke af utförandet
kunnat blifva! Och likväl — varom evigt tacksamme för
det, som deraf verkligen blifvit!

Bortser man frän den nyss angifna enheten: då upplöser
sig detta verk i en myckenhet särskilda och föröfrigt blott löst
sammanhängande taflor. Sådant är en följd af dess innehålls
art. Många — kanske de flesta — utmärka sig genom
oförgätliga enstaka skönheter. Så t ex. glömmer man åtminstone
ej lätt intrycket af denna nya helsning till Solen och denna
målning af sommarsol-uppgång*):

Da kom, blef sedd, gaf lif, och vintern flydde dig:
Sn outsläcklig dag for Norden tände aig.
Bet spår af eld du tryckt i banan den du fyllde,
När da en strand försvann, ännu dess rymd förgyllde;
Förjagad öfverallt, en skugga, svag och rådd,
Knappt dröjde sväfvande kring midnatts-standens bädd,
Förföljd af qvällens ljus och mött af dagnings-randen.
På himlen, åt hvarann de liksom räcka handen,
Oeh, släckande den krans af stjernor, i hvars prakt
Sn hälft af dygnet förr beskådat nattens makt,
Man nu p& Nordens fjäll, dem bägges purpur milar,
I morgonrodnans guld ser blandas qvällens strålar.

Som hjelten, hastande i sina segrars lopp,
Knappt väntas, när han »yns och fyller ryktet opp:
Sä Solen, knappt änna af morgonrodnan bådad,
Sig kastar i dees spår och är af verlden skådad.
På östans vingar höjd, hon lyftes i sin gång
Uppå en eldig vagn, hvars fålars djerfva språng,

*) I tredje sångens början.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free