- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
287

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

Vid gyllne manars flägt och frisande af ligor,

Förtrampar nattens moln och dimmans ljusblå vågor,

Som strömma kring hans hjul oeh hvalfvas i en bädd

Af strålars brytning fylld och Iris’ förgör kladd;

Då, präktigt öppnande sin segerrika bana

Att glädjen, mödans lön och fruktbarheten dana, —

Från mindre stjernor skild, som vid dess intåg flytt,

Allena med sig sjelf och jorden den hon prydt,

Hon nalkas som en gud, att i besittning taga

Den verld, hon skapt att der sin rikdom sammandraga.

Så fick dig jorden se, da ljusets ädle kungl
Då, nyss af chaos född och känslolös oeh tung,
Ur vattnens djup ännu sig vecklande med möda.
Hon qväfde i sin famn de frön hon skulle föda.
Hur ljufligt, af din eld för första gången tänd,
Blef värmans alstringskraft i hennes sköte känd!
Hur lifligt, kring dess rymd ur dvalans kyla frälsad,
Af ljud och rörlighet din första uppgång helsad!
Du födde faggorna: och vid din lågas makt
Naturen klädde sig i deras skilda prakt.
Då såg man azurns hvalf af stjernors eldar blandadt, ■
Af månans silfver strödt, af dagens purpur randadt,
Sàphirens återsken på böljans rullning sträckt,
Oeh blommornas emalj oeh fältens gröna drägt
Årstiderna, som dig i skilda skrudar följde,
Ur öppna frukthorns djup med sina gåfvor höljde
Sn jord, som tog dem mot i styrkan af sin vår,
Och kallade till lif uti din värmas spår
Den verld af varelser, som förr, af tysthet skylda,
Förtrycktes overksamt, i mörkrets afgrund kylda;
Men väcktes på engång, när i dess dystea graf
Din blick åt ämnet bild, åt bilden känsla gaf.
Nu rymden var bebodd. Eö skapande förmåga
Vid ämiet fäste, sist, odödlighetens Ega.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free