Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Naturens på engång och himlarnas behag,
Gudomlighetens bild och verldens sammandrag,
Med sjal och sinnlighet forenande dem bada,
Blef ändtlig menskan född, att njuta och att skåda.
Sin lycklige monark med vallust jorden bar;
Och sällhet ock begär forentes med hans dar,
Att vid dess rikes grins ett väsens intåg fira,
Som på naturens thron emottog snillets spira.
Till detta stycke, säger Tegnér, har svårligen den svenska
vitterheten ett motstycke. Jag vågar tillägga: det täflar med de
yppersta af sitt slag i hvarje annan. — Men visserligen sker,
att dylika skönheter lemna emellan sig rymder, ofta långa nog,
dem läsaren, icke alltid med lika underhållet deltagande,
stundom kanske med någon trötthet, genomvandrar under spaning
efter nya oaser. Sådant har detta verk äfven gemensamt med
de berömdaste i sin slägt Den egenskapen tycks höra lika
mycket till sjelfva diktartens natur, som att episoderna
vanligtvis behaga och fängsla oss mycket mer, än det, som vill anses
för hufvudämnet eller hufvudsaken. Till denna räknade
författaren, sannolikt, också de förutnämnda, «för hela
menniskoslägtet enahanda philosophiska betraktelserna». Med de
aperso-ner», som jemväl här — liksom i »Dagens Stunder» — finnas
anbragta, för att i det eljest blotta descriptiva åstadkomma
»upplifvande och rörlighet», förhåller sig alldeles sammalunda,
som der. De bli aldrig rigtigt personer; de likna på ett hår
landskapsmålares vanliga menniskofigurer, men fylla dock mera
rum. Någongång uppträda bönder så lärda, att först våra nya
folkskolor torde framalstra deras likar i verkligheten: den gamle
åkerbrukarn, som (i tredje sången) håller för sina söner en
föreläsning öfver utmarker och nyodlingar, underrättar dem att rätta
såningstiden inträffar »när solen lemnar Neméi lejons strider
och sprider en mildrad värma omkring Astreas slott». Alexis,
Evald och Yirgina lyckas ännu i den nionde sången, der de
bägge senare vid höstens början fira sitt bröllopp, lika litet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
