Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Konung Augusts vacklan och afgörelse för fortsatt krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
C. HALLENDORFF
förhoppningar, att ett snabbt begagnande af de utsikter, som
den djärfva Düna-öfvergången syntes erbjuda, skulle sätta häris
konung i stånd att sluta en förmånlig fred, efter hvilken han
kunde mera fullt ägna sig åt Frankrikes tjänst, besvekos illa, då
konung August alldeles utrymde sina ställningar vid Riga.
Emellertid visade det sig inom kort, att Frankrikes böjelse för
förbund med Sachsen-Polen i ytterst ringa, om ens någon mån
påverkades af framgångarne eller olyckorna i fejden med Sverge.
Just samtidigt med de underrättelser, hvilka Jordan så djupt
beklagade, nämligen att årets fälttåg i det hela blifvit resultatlöst,
inträdde hans underhandling helt oväntadt i ett nytt skede.
Orsaken var närmast den, att kejsaren den 18 augusti
genom franska ambassadören i Wien, Villars, delgifvit Ludvig XIV
sitt bestämda afslag på framställningarna, att han skulle ansluta
sig till den nya delningstraktaten beträffande Spanien1. Detta
afböjande gjorde det dubbelt nödvändigt för Ludvig att skaffa
kraftiga garantiförbindelser för traktaten samt att — och detta
viktigast — omgifva sig själf med talrika, starka allierade. Strax
i böljan af september månad utlofvade och framlade Torcy för
Jordan förslag till öfverenskommelse öfver den punkt i den
diskuterade alliansen, som gjorde den största faktiska svårigheten,
punkten om subsidierna. Och dessa förslag affärdades med en
kurir till konung August och Héron. Därvid betonades
emellertid, att första villkoret för att konung August skulle kunna
bli nyttig för Frankrike vore, att han slöte fred med Sverge,
och franske konungen vore därför villig att förmedla en sådan
fred 2. — Genom dessa uttalanden uppgaf Ludvig tydligtvis den
reserverade hållning vis-à-vis fredsmedling i Norden, som han i
instruktionen för Héron angifvit såsom sin, och han upprepade
ungefär samtidigt anbuden till den andra intresserade makten*
till Sverge. Ifrig att nu förskaffa sig äfven Karl XII:s garanti
för delningstraktaten lät han sin ambassadör i Sverge Guiscard
sätta i utsikt, att freden jämlikt Sverges framställda önskningar
1 Se Le gr eile, La diplomatit franfaise et la succession d’Espagne, IIL
s. 313 f-
2 Jordan till konung August och till Beichlingen d. 3, 6 och 9 Septem«*
ber 1700 (i Jordans Verschickung, Dr. S. A.). Jfr Legre lie, anf. arb. III»
s. 49a f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
