Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Konung Augusts vacklan och afgörelse för fortsatt krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG AUGUSTS POLITIK ÅREN I7OO—Ol IO 7
samverkan i krigsrörelserna skulle ännu i Birzen före mötets slut
ett krigsråd (Haupt Kriegs Rath) hållas och det där aftalade
efterlefvas, som om det ingått i själfva traktaten. Vid krigsråd
under själfva fälttåget skulle konung August alltid tillkalla de
ryska generaler, som kommenderade hjälpkåren, och tsaren å
sin sida den hos honom befintliga polska ministern. Dessutom
skulle genom en särskildt inrättad postlinje liflig korrespondens
upprätthållas mellan de båda högkvarteren (art. 8).
Så skulle de förbundna med uppbjudande af alla krafter
gemensamt fortsätta kriget samt ingendera låta förmå sig att
öfvergifva den andra vare sig genom några motståndarnes anbud
eller till följd af egna vunna framgångar: allenast under
ömsesidigt samförstånd skulle fredsförslag från Sverges sida upptagas
(art. 1). Som det emellertid artade sig till ett stort
västeuropeiskt krig och konung Augusts arfländer därvid kunde råka i
fara, ville de allierade mottaga de medlingsanbud, som gjorts af
kejsaren, Frankrike, England, Brandenburg-Preussen och Holland,
samt lyssna till medlarnes förslag, dock utan inskränkning i de
tidigare förbundens och den nu slutna traktatens fulla kraft (art. 9).
I öfverensstämmelse med den till grund liggande alliansen skulle
de förbundne gifva sin allierade konungen af Danmark förtrolig
del af sina nu träffade aftal (art. 10).
Ännu återstod en viktig angelägenhet att beakta för dem,
som ifrade för krigets fortgång: Polens inre förhållanden och de
svårigheter, som där mötte. Dessa svårigheter, adelns
opposition mot kriget, syntes emellertid kunna öfvervinnas med det
enkla medel, som så ofta spelade en stor roll inom den polska
republiken, guldet. Äfven här var tsaren beredd att genom
någon uppoffring vinna sina syften. Som denna ömtåliga sak ej
borde beröras i själfva traktatsakten, hvilken ju lätteligen kunde
bli bekant, ägnade man uppmärksamhet däråt i en separat
artikel. I denna lofvade först konung August att bruka all flit för
att förmå polska republiken till deltagande i förbundet samt
vidare tsaren, att han i midten af nästkommande juni månad skulle
i Smolensk utbetala tjugotusen rubel till konungens disposition,
med hvilka medel åtskilliga af de polska senatorerna skulle
belönas för de tjänster, som de i förbundets intresse torde göra1.
1 Redan före mötet synes tsaren hafva deponerat samma belopp för
K. Hum. Vet. Sam/. « Upsala. VI. 4. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
