- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
14

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

både "löjligt och röja brist på menniskokännedom".
Sedan han betänkt sig något förklarade han, att
fattigvårdsstyrelsen beslutat att gifva honom ett biträde,
och ville han dertill föreslå mig, dels af vänskap för
mina föräldrar, dels emedan han kände min förmåga
att kunna föra räkenskaper skickligt; lönen var
visserligen ej stor, tillade han, blott ett par hundra riksdaler,
men sjelf tänkte han ej mögla i den sysslan och då
kunde jag vara säker om att blifva hans efterträdare.
Jag behöfde blott lemna mitt bifall och han åtog sig
att ställa om saken. Såväl min mor som jag tyckte
det vara ett ypperligt tillfälle att "hämnas på Wallén",
och min mor gladde sig innerligt öfver förhoppningen
att få se hans "snopna anlete". Alltså antogs X:s
anbud, och en vecka derefter var jag välbestäld
bokhållare på fattighuset.

Kort derefter hemkom fru Wallén, och det gick
visserligen som min mor förutsagt, att hon skulle
"hålla med sin man", men icke desto mindre var det
synbart, att hon både var orolig och ledsen öfver det
steg jag tagit. Det goda förhållandet emellan henne
och mig fortfor visserligen, men alltmera sällan besökte
jag nu min fordne lärares hus; Wallén uppmanade
mig att fortsätta med mina studier men mottog mig
på ett tvunget sätt, som sårade min fåfänga; för öfrigt
hade jag nu fått mycket att tänka på och dertill
något, hvarom jag ej kunde rådföra mig med Wallén
och hans hustru.

Herr X. bemötte mig väl, snarare som en kamrat
än som husbonde, och steg för steg invigde han mig
i ett förhållande, som i alla fall ej kunnat döljas för
mig, nämligen att räkenskaper och förråder voro långt
ifrån i den bästa ordning. Då vi kommit så tillvida på
redig fot med hvarandra, gällde våra öfverläggningar
endast sättet att rädda X. .undan följderna af hans
försnillning, hvilken jag antog nödvändigt måste upptäckas
vid en blifvande revision och inventering.

Herr X. lugnade mig häri, förklarande att något
dylikt endast förekommit till namnet under de se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free