Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
en sammansvärjning uppgjordes, ej mot någon viss
person, utan mot det nyinförda systemet.
Det förstås, att man här bland dråpare kände till
tjofvarnas plan, men de tyckte som så, att yxan gerna
kunde gå, fast de ej ville hålla om skaftet, och sedan
kunna ordentliga och laglydiga fångar vid dylika
tillfällen alltid få lägenhet att bli bemärkta och
rekommenderade till en eller annan belöning; ja, vill det sig
väl och faran är stor, som man med vår tillhjelp lyckas
afvända, kan en och annan få afkortning å strafftiden.
Det skall dock ej denna gång gifvits vidare
tillfälle för några af de våra att utmärka sig; upproret
undertrycktes af bevakningen och garnisonen, innan man
kom till någon egentlig större batalj, orostiftarne
belägrades på logementen och erhöllo hvarken mat eller
dryck förrän de gifvit sig på nåd eller onåd, som det
heter på krigsspråket; det var om vintern, och så
länge istappar funnos under fönstren, stucko de
händerna ut genom gallren och bröto af isbitarne, dem de
sögo på, men då dessa tröto, måste de kapitulera och
blefvo mer eller mindre straffade, men de hade dock
under dessa dagar lärt befälet att, ifall vi alla höllo
tillsammans vid ett sådant tillfälle, kunde vi bli fula
fiskar nog att fjälla. Tjufbyket gjorde oss nytta för
långa tider, som du ser, men befälhafvaren trifs här
ej rätt bra nu för tiden, och då h&n ej mera får styra
(ill som han vill, gör han helt litet, och antingen
direktören lefver eller dör, lär befälhafvaren dock få sig ett
annat brödstycke."
"Och arbetsföreståndaren ?" frågade jag.
Fången tycktes nu först hafva märkt sin
oförsig-het i att omtala så mycket för en främling, ty han
såg misstänksamt på mig vid min fråga. "Kanske du
är en bråkbindare?" frågade han med ett vildt uttryck
i sina mörka drag.
Jag upprepade titeln med en förundran, som satte
min granne i det bästa lynne; han tycktes vara af
en öppenhjertig natur och endast genom sin nuvarande
omgifning tvingad till att någon gång visa sig misstrogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
