Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Jag förnekade ej detta.
"Det är ovanligt, att en som kan pennfäkta sättes
på arbetssalarna. — Har Länder klistrat någon stor
kompanjon? Inte; hm, då är det bara i brist på plats;
tala vid Eåttan, han kan allt gnaga något hål bättre
än det Länder nu har, men låt ej den gråa skälmen
gnaga Länder sjelf intill benen! — Om det så går bra,
herre, tänk på mig då du kommer i ditt rike! Tänk
på benådade lifstidsfången, som kom i omständigheter,
då han var 14 år, mitt nummer 102, namnet Fil,
eller egentligen Lund. Jag har hopp om att bli
stadsbud, ty den ene som den andre känner mig som
en pålitlig pojke."
Jag afbröt honom med en fråga, om det ej var
Råttan den der stöfvelklädde, som kilade ut och in
öfver allt. Ehuru han var klädd som skrifvarne, tycktes
dock dessa ej pläga kamratskap med honom; det var
samma fånge, som tilltalat mig under gårdagens gudstjenst;
jag önskade veta något närmare om honom.
"På friheten", svarade gubben, "var han betjent,
bestal sin herre under flera år, sedan nöjde han sig ej
dermed, utan skaffade sig nyckel till herrgårdens
postväska, ty han var äfven gårdens postbud, skar
skickligt upp brefven, tog penningarna, förseglade åter
brefven, och det gick en tid, och i stället att kila bort
medan tid var, lät Råttan fånga sig. Här är han, liksom
mjölet i vår mat, i allt, biträder arbetsföreståndaren
med att emottaga veckans arbeten, håller reda på
hvilka fångar som äro på utarbete — ja, det blefve
svårt att utreda alla hans synliga göromål — nog att
Länder kan vända sig till honom, om Länder ej är
nöjd med sin plats, men låt inte gno sig, och —
ingenting vidare, men Råttan är inte noga om andras skinn,
bara han kan akta sitt eget. — Råttan har bitit sönder
ställningen mer än en gång för både vaktknektar och
kamrater, för se, han vill vara med i allt och ha sin
andel. — Tyst, der kommer befälhafvaren, nu snarka vi."
Ännu en stund gingo skrifvarne fram och tillbaka,
derpå bildade de grupper, pratade lifligt med hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
