- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
55

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

— gå tolf timmar fram och åter i ett stort, lågt rum
emellan fångar, hvilka i sina verktyg hade långt
farligare vapen än han, föreföll mig i böljan särdeles
riskabelt för den stackars karlen, för att ej tala om
det nedtryckande i medvetandet, att han ej kunde
ensam tillse, att inga oordningar egde rum; dertill
hade erfordrats minst fyra knektar.

Efter några dagars förlopp, sedan jag gifvit akt
på min omgifning, kände jag mig lugnare för både
denne och de flesta andra vaktknektarnas och
underofficerarnas säkerhet: jag förstod, att man med tillslutna
ögon litade på de ordningsreglor, hvarmed
arbetssa-larnas väggar voro prydda. Fångarne voro naturligtvis
tacksamma för ett dylikt förtroende, liksom den stackars
bevakningen måste vara tacksam att få behålla, hvad
fångvårdsstyrelsens anordningar gjort det omöjligt för
dem att försvara, nemligen lifvet. Gåfvor och gengåfvor
bibehålla ju vänskapen.

6.

Det blef afton på min första arbetsdag; ingenting
för andra anmärkningsvärdt hade händt mig, och
dock hade denna dag bortblåst alla mina
botgöringsföresatser ; jag hade redan klifvit ett steg nedåt i
dypö-len. — En röst inom mig ljöd varnande, jag tänkte på
min gamle lärare Wallén, med harm bortjagade jag
hans bild. Hade han ej redan gifvit mig förlorad, då
han ej ens uppsökt mig i cellfängelset eller tagit
farväl af mig, fastän han varit i staden? Och när jag
så, efter mathemtningen, just som jag med välbehag
satt och betraktade min smörportion, den jag ämnade
gömma till frukosten, fick en höflig tillsägelse af den
fänge, som befriat mig från en af morgonsysslorna, att
lemna honom just denna smörbit i afbetalning för den
visade tjensten, då svor jag tyst att genom hvad
medel som helst skaffa mig alla de fördelar, som här
kunde stå till buds.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free