Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.65
t veckan." En af fångarne reste sig upp. "Kör i vind!"
ropade han, som om det varit till oss, och 6tällde sig inom
skaklarne. Hemvägen togs genom andra gator, "närmare
och jemnare’’ påstodo ett par af de andra dragarne, och
nu hvilade vi å en mindre gata. Flämtande klagade
fångarne öfver törst, den ene soldaten följde två af
dem bort till ett par medlidsamma qvinnor af
tvetydigt utseende, hvilka nyfikna kommit ut i en dörr,
då vi stannade. Man bad om vatten, qvinnorna torkade
sig i ögonen och bådo att få bjuda oss dricka, och då
soldaten öfvertygat sig om innehållet i kruset, tillätos
vi dricka. Ingenting kunde vara oskyldigare, och jag
skulle äfven lofordat qvinnornas goda hjertan om de
ej hört så uppmärksamt på två af fångarnes vänliga
dispyt om en högst märkvärdig sten, som en af dem
haft stort besvär att spränga, och hvars läge och
flisor noggrannt beskrefvos, under det de arma soldaterna
gäspade. Soldaterna vakade noga öfver, att vi ej
kommo i något samtal med de godhjertade qvinnorna,
hvilka åter igen bjödo på dricka. Hvilken bevakning
kan dock hindra en fånge att nicka fem gånger till tack
innan man drager vidare? — Bevakningen misstänkte
ingenting, men jag; dock det var kanske blott
inbillning.
Då vi drogo förbi en af stadens skolor, kom en
herre ned från dess trappa; jag kände hur blodet
rusade till mitt hjerta, jag lutade mitt ansigte ned mot
vattentunnan, och en häftig skälfning öfverföll mig, ty
jag hade igenkänt min gamle vän och lärare Wallén.
Först efter några ögonblick förmådde jag kasta en blick
öfver gatan. Ja, der gick han vid andra sidan om vår
kärra. Han tycktes ej kunna uthärda åsynen af detta
sorgliga menniskospann, ty han vände bort hufvudet
och tog ut stegen för att hinna föi’bi oss. Mitt hjerta
bultade, som om det velat spränga mitt bröst.
Hvarthän ämnade han sig, denna gata förde ju åt fängelset ?
Jag vill ej bjuda till att beskrifva mina känslor, då jag
såg honom skynda före oss till detta vårt förfärliga
hemvist, jag hade nästan visshet om, att han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
