- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
68

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.68

har," slöt han, "hört flera, för öfrigt kunniga qvinnor
påstå, att ni alla gingo smidda i jern."

Jag var redan god kamrat nog, för att ej -vilja
upplysa honom om, att dylika "utarbetares största
nöje bestod i att genom hårresande skildringar af
fän-gelseiifvet narra lättrogna personer till tårar öfver
deras öde och förmenta oskuld, ty oskyldiga voro de,
det var klart; stundom gick medlidsamheten ända
derhän, att bevakningen lurades af arbetsgifvaren och
fångarne erhöllo penningar eller starka drycker.

Det var nu tid för besökande att aflägsna sig,
Wallén uppmanade mig innerligt och varmt till ånger,
bättring och redlighet, så skulle hvarken han eller
andra rättänkande menniskor undandraga mig sitt
bistånd, då jag utstått min strafftid.

Bättring och redlighet i ett gemensamhetsfängelse!
Och derpå trodde han, denne upplyste och förnuftige
man! Bland idel bofvar skulle jag rätta fel,
grundlagda i barndomen, och tillegna mig dygder, hvilkas
utöfvande tusende gånger skulle sätta mitt lif i fara!

Wallén tog rörd farväl af mig och gick; han
skulle om qvällen höra en ryktbar sångerska sjunga
på en konsert, och jag återvände till mina ett hundrade
och fjorton logementskamrater.

8.

Den skymt af verlden utom fängelset, som jag
under vattenhemtningen fått skåda, hade nedtryckt
min själ; tankar på sommaren, på ungdomens fröjder,
med ett ord: på friheten, bestormade mig der jag satt
vid hasplan i det mörka, stinkande spinneriet, omgifven
af de vedervärdigaste brottslingar. Walléns besök hade
äfven bidragit till att öka stormen inom mig, han hade
talat om en tid, som låg bakom dessa tio år, om
studier här, om bättring. — Jag kände en blandning
af ömkan och vrede mot honom för hans enfald och
obekantskap med arten af den verld, hvari jag var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free