- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
70

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.70

tillät mig ej att vara overksam, jag var ung, jag
behöfde förströelse, här gafs blott ett slags: intriger.

Den ene vattenhemtaren hörde till strumpstickarne,
jag visste, att det garn, som här stals, vandrade från
deras händer ut i staden på mångahanda sätt, kanske
jag nu åter fått reda på en af dessa kanaler; om så vore,
hade Räfven säkert sitt finger äfven häri. Jag
meddelade honom utan omsvep, att jag visste detta.

Med rörande enfald bad han mig förlåta honom,
för det han ej omtalat detta; han erkände, att han
ansåg mig för allvetande, men att han ej vågat säga
något, emedan han tyckte mig vara för fin att vara
med på tràkteringar.

"Kommer an på varan," svarade jag.

Han beklagade, att det endast var finkelt bränvin,
ty prejeriet var så himmelskriande, att det va nästan
omöjligt att bestå sig annat, utom vid högtiderna; "men",
tillade han, "om Länder har slägtingar, som skulle
vilja skicka kontant mynt, så kunde man få både rom
och annat för så der omkring tredubbla priset."

"Bränvinet bäres således af edra vänner i staden
till stenhuggareplatsen och —"

"Ja, men det få vi verkligen ingenting af denna
gång, vårt kommer med byken."

"Och med rengörarne, trädgårdsmästarne,
stadsbuden, pigorna, som tjena hos befälet och tillåtas mangla,
och — ja, de äro galna!"

Räfven tycktes helt bestört öfver min häftiga och
föraktfulla ton, den han trodde gälla deras dumma sätt
att smuggla, och skyndade sig att försäkra mig, att
han för sin del endast af sin fattigdom tvingades att
begagna sig af dessa osäkra utvägar, men de mera
säkra, stodo så högt i pris, att man endast genom yttre
bidrag kunde köpa dem, ty om en sådan "ställning" gick
sönder, skonade "höga befälet" ej. Jag menade, att
dylika ställningar ej kunde gå sönder.

Räfven skrattade förnöjd öfver att han, som han
trodde, ändå visste saker och ting bättre än jag, och
för att bevisa mig detta, talade han om, huru några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free