Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
9.
Under min strafftid begicks af fångar flera
gånger våld å en eller annan bland bevakningen; i dessa
fall, och äfven då någon af bevakningen svårare
insjuknade, affordes patienten till stadens sjukhus, ty för
de 27 personer, hvilka utgjorde fängelsets inre
bevakning, fanns ej derstädes något sjukhus, och för den
vård, som kom dem till del å stadens allmänna
sjukvårdsinrättning, måste de sjelfva af sin månadslön
bestrida kostnaderna. Om nu den verkligt tåliga
bevakningspersonalen med undergifvenhet underkastade
sig denna anordning och utan knot betalte kostnaderna
för den vård den erhöll under sjukdomar, "sända af
den Högstes hand", så må man dock väl ej förtänka
bevakningen, om den aktade sig för att bli befordrad,
till det dyra sjukhuset genom fångarnes händer; det
är väl ej mer än billigt, alt hvar och en är rädd om
det skinn, som han äfven i bokstaflig mening får så
dyrt betala innan det blir heladt.
Fängelsets yttre bevakning — garnisonen — var
något bättre lottad i detta afseende, ity att den egde
ett slags sjukhus, ett litet ruskigt rum, hvilket dock
under de sista åren, sedan direktören flera gånger för
styrelsen påpekat detsammas dåliga tillstånd, slutligen
utbyttes mot enkom för detta ändamål inredda sjukrum.
Ehuru jag hade det ganska bra som sjukvaktare,
betraktade jag denna plats blott som ett steg framåt
till fängelsets högsta värdighet, en kontorsplats, men
tyvärr fanns föga utsigt för mig att erhålla en dylik,
ty den skrifvare, som först hade "tjent ut", var "lille
kamrern" på redogörarekontoret, och han hade ännu
två och ett halft år qvar af sin strafftid. Att söka
"peta undan" någon af herrar skrifvare kunde ej ens
falla mig in, äfven om jag ännu nogare än jag gjorde
hade känt till deras små hemligheter, ty den största
enighet herrskade i deras slutna sällskap, dit icke ens
Båttan kunde gnaga sig, och hvilka utvägar de än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
