Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.93
visitation i sjukrummet och upptäckte dervid, att man
gjort ett försök att såga ut en af de tjocka ekdörrarnes
lås, och tycktes den sticksåg, som begagnats härtill,
vara af utmärkt beskaffenhet, ty den hade
genomskurit en ganska grof jernnagel, hvilken var anbragd i
närheten af låset. Sjuklingarne examinerades i
anledning af detta sågningsarbete, men de ansågo, att det
ej "skett i går", utan troligen var ett försök af någon
fånge, som för längesedan lemnat sjukhuset. Den
annars föga skarpsinnige sergeanten lät dock ej narra
sig af detta, utan fortsatte undersökningen af rummet
och fångarne, då såväl en välgjord sticksåg, som en
grof lina, ett borr, en hoftång och tvänne nycklar
föllo i bevakningens händer, till den yttersta förvåning
för både de sjuka och deras vårdare, hvilka
naturligtvis på intet sätt kunde förstå eller förklara närvaron
af dylika redskap i deras fredliga asyl. Oaktadt denna
förvåning och de sjukas jämmer, tog underofficeren
deras trogna skötare med sig, för att, med den ene
vaktknektens tillhjelp, förpassa honom till en cell;
den andre knekten, densamme som varit inne hos oss,
blef stående med lyktan i handen inne i sjukrummet
för att passa på de sjukas rörelser. Han ställde sig
vid dörren bredvid baljan med driksvattnet, en bild
af den uniformerade enfalden, och tycktes glömma
allt för omsorgen om sin lykta. En af sjuklingarne
bad i bevekande ton att få gå upp och "svalka sin
rysliga törst med en skopa vatten", en begäran så
oskyldig, att den beskedlige lyktmannen utan tvekan
biföll den. Men den stapplande sjuklingen hade knappast
hunnit fram till vattenbaljan, förrän han rusade på
vaktknekten och med en knif högg honom i hufvudet
och skar ett djupt och långt sår i den omisstänksamme
knektens kind; den olycklige förmådde icke ens frälsa
sin lykta, utan slogs den i tusen bitar, huggaren
tycktes han ej ens hafva tänkt på, och det obeqväma
vapnet kunde ej heller vara honom till någon nytta,
inträngd som han var emellan den stora baljan och
dörren samt öfverrumplad af den vige våldsverkaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
